En liten tur i Svolvær

Idag regnade det för en gångs skull inte när vi klev upp, och det var faktiskt lite sol som lyckades tränga igenom molnen. Därför tänkte vi ta en promenad.

Mitt emot vårt hus finns en hög stenklump. Vi klättrade upp på den. Jag kände mig gammal för jag var så rädd för att ramla. Det var blött på stenen och på mossan, vilket gjorde det halt. Vi kom upp på den högsta toppen, och fick bra utsikt. Vi kunde bland annat se vårt hus, och husen som ligger på en platå ovanför vårt. Vårt hus är stort.

Vi såg fjäll som ligger på fastlandet, som var väldigt häftiga. Synd att vi inte tog med oss kameran.

Vi gick ned från stenklumpen på motsatt sida som vi kommit upp. Där kom en liten katt med stor svans, som var böjd framåt, trippande mot oss. Vi klappade den, och såg att den var nog ganska ung. Vi forsatte att gå, men katten följde efter oss.

Det finns en bro över ett väldigt strömt sund där vi har stått och kikat ned förut. Då såg jag en sjöstjärna. Jag hade lust att titta där igen. Vi såg ingenting för det var för strömt. Katten lade sig på backen och började rulla runt. Sen strök han sig mot våra ben. Vi önskade bara att den kunde gå hem igen, för det vore ju så tråkigt om han inte hittade tillbaka hem, utan följde med oss istället. Inte tråkigt för oss förstås, men för de som ägde katten.

Vi försökte lura oss undan genom att gå in på en sidogata, men katten bara följde efter. Då bestämde vi oss för att följa katten hem till sig, innan vi fortsatte gå dit vi ville. Katten gick mitt i vägen, och bilar var tvungna att stanna eller köra ut i en vid sväng runt den. Vi mötte några barn som tog upp katten och började bära den åt fel håll. Barnen tröttnade snart på katten, och vi gick för att möta upp den igen, och försöka få den hem till sig. Men då var inte katten intresserad av att följa med oss igen. Han/hon ville gå för sig själv. Haha, nu börjar vår katt jama här utanför huset.

Joakim bar katten en liten bit, och sen var den mer intresserad av att följa med oss. Vi gick till dens hem. Där stod vi en liten stund tills katten snusade runt där och verkade nöjd. Då vände vi, men den dumma katten följde efter ändå. Joakim gick till huset och knakade på och ropade "Hallo". Men det var ingen reaktion, så han föste in katten i huset, och så gick. Men katten följde efter igen. Då gjorde Joakim ett nytt försök på att få tag på ägaren. Det verkade som att någon var hemma eftersom dörren stod öppen, och tvn skrålade. Tillslut var det någon i huset som kom och tog emot katten.

Äntligen kunde vi fortsätta turen utan att oroa oss för att någon katt skulle komma bort. När vi gick där och spankulerade lade vi märke till att nybyggda hus nästan inte hade någon tomt. Antingen beror det på att tomtpriserna är ganska höga. Just här runt Svolvær är det ont om mark som lämpar sig till att bygga hus på eftersom det är så mycket mark och fjäll runtomkring. Det kan ju också bero på att de som köper nya hus nuförtiden är lite äldre än mig och Joakim och kanske, precis som oss, inte är så intresserade av att sköta en trädgård.

Vi vill i alla fall ha en trädgård runt huset, men orkar nog inte sköta den. Det bästa är kanske att ha konstgräs av plast?

Fortsättning Snö i Lofoten

Nu hade jag suttit och skrivit hela historien, men det kom tydligen inte med. Så jag får väl göra ett nytt försök.

Henningsvær

En liten fiskebåt mellan kobbar och skär

Efter att vi varit i Henningsvær blev vi hungriga. Tur att vi hade köpt med oss fika. Vi stannade längs vägen med vacker utsikt.



På ett ställe var det ett fint fjäll bakom en mataffär. Alla i affären stirrade på oss när vi körde sakta förbi och jag hade kameran i högsta hugg.

Strax efteråt såg vi ett häftigt fjäll igen med lite blå himmel ovanför.



När vi var i Henningsvær såg vi ställningar av trä där de hänger upp fisk till tork. Jag önskade att vi skulle få se fisk hänga till tork. Turen var med oss i Stamsund.



Det gick en bro ut till ett litet bondesamhälle med massa får, som vi körde ut på. Fåren har väldigt fin utsikt.


När vi körde tillbaka över bron såg vi ett speciellt fjäll.



Vissa av broarna som vi körde över var så smala att det bara fanns plats till en bil på bredden. Därför var det trafikljus i ändarna. När vi stod och väntade på att det skulle bli grönt tog jag en del bilder rätt fram. Så såg jag åt sidan och där var det en lodrät vägg som gick rätt upp från ett litet samhälle.


När vi kom fram till Å lade det sig snö på vägen. Det hade snöat mer eller mindre hela dagen, men det låg inte kvar på vägen. Vi körde försiktigt. När vi var på väg tillbaka från Å låg det en bil i diket precis efter en tunnel. Han hade säkert kört fort i tunneln, och på andra sidan den var det ingen snö på vägen, så där kunde man köra snabbt. Men på Ås sida tunneln var det halt.

Det var ett häftigt sken på andra sidan viken när vi körde norrut.



Vi ville se Unstad, ett ställe som är bra att surfa på. Vi kom till Leknes, och då var vi sugna på middag. Vi åt gott på en italiensk restaurang. I huset bredvid låg en kinsesisk restaurang. Jag tänkte att vi kunde äta friterad banan där som efterrätt. Men efter att vi ätit huvudrätt på den italienska restaurangen var vi så mätta att vi inte klarade av att få i oss dessert, så det får bli en annan gång.

Det hade hunnit bli mörkt efter middagen, så det blev ingen tur till Unstad. Vi får ta det på nästa utflykt.

Snö i Lofoten

Igår vaknade vi upp till snö på fjälltopparna och faktiskt lite grann på marken också. Kvällen innan hade vi bestämt att vi skulle försöka göra en utflykt nästa dag.

Det var inte svårt att kliva upp tidigt även om vi gått och lagt oss mitt i natten när det var snö ute. Joakim sprang upp och tog några bilder från vardagsrumsfönstret.



Vi slängde i oss frukosten för att hinna ut när det fortfarande var lite blå himmel. Men när vi hade satt oss i bilen så försvann den sista glimten av blått på himmeln.

Joakim körde och jag tog upp kameran så fort vi kommit ut på gatan.

Så här ser det ut på vägen rätt utanför vårt hus.

Vi körde förbi jobbet för att lämna av en nyckel och därute ser man samma fjäll som ovan.

Vi hade redan hunnit bli hungriga efter en väldigt liten frukost och svängde förbi mataffären och köpte med oss lite proviant bestående av bullar och bananer.

Sedan satte vi kursen mot Å, så långt söderut man kommer längs vägen här i Lofoten.

Kabelvåg, en mysig liten by, ligger bara en halvmil från Svolvær. Det var väldigt molnigt när vi kom fram dit. Det finns en del häftiga fjäll runt byn, men vi valde att fortsätta köra utan att stanna eftersom det var så dålig sikt, och så har vi ju varit där bägge två förr.

När vi var förbi Kabelvåg såg vi häftiga fjäll igen.


Jag fotade i ett från bilen och när vi kom hem och kollade på bilderna såg vi att jag faktiskt fått med mig tre älgar på ett av fotona.



Vi fortsatte ut till Henningsvær, som är en fiskeby som även har tillträckt sig många klättrare på grund av de klättervänliga fjällen som är i närheten. Joakim har varit där förut, men ville gärna komma till det öppna havet, eftersom han inte varit just där förr.

Vi visste var havet låg och försökt hitta en väg som gick ut dit. Det stod Hennigsvær IP på en skylt i rätt riktning och vi följde den. Vägen var bred nog för en bil och gjord av grus. Det var helt gigantiska hål i den, som ibland täckte hela vägen. Idrottsplatsen var en fotbollsplan med vitt grus. Vi gick över den och ut till en fyr.

Joakim är lycklig över att ha kommit ut till det öppna havet i Hennigsvær