Mulit-culti

Idag var jag på en multi-culti-festival som bara är 2 kilometer från där jag bor. Det var en timmes lång parad med olika "uppträdanden" från främst Asien och Latinamerika.





Det var även en marknad på festivalen, men den var inte så bra, så jag gick hem igen efter paraden. Sen åkte jag till ett område där det fanns några second-handaffärer och shoppade. Det är ännu billigare med second-hand här än hemma. Ett linne kostade 4 dollar vilket är ungefär 28 SEK.

Efter det åkte jag en kort bit till Balboa park. Det var fullt med folk där för det var fint väder idag. Och så var det minst två par som hade bröllop där.

"The desert park" intresserade mig mest.

Johanna möter djur

Det blev varken fest eller någon titt på gamla bilar förra helgen. Vi tog ett glas vin hemma och så var det cykling på söndagen istället.

Jag åkte tillbaka till Cuyamaca där vi varit två veckor tidigare när jordbävningen gick.

Jag mötte många ryttare och några få vandrare, men ingen annan på cykel.

Det var säkert 10 ekorrar som sprang på stigen framför mig. Och så såg jag en fågel som såg ut som en orre, men mycket större än dem hemma. Dessutom var det en hjort som sprang rakt framför cykeln på mig och en orm som jag cyklade över.



På vägen ned såg jag ett djur som jag trodde var en bebispuma springa framför cykeln. Den var tecknad som en tiger men inte så stor som jag hört att pumorna ska vara. Jag stannade med en gång för att tänka. Om det var en unge skulle mamman vara i närheten. Man ska vifta med armarna, skrika och backa om man möter en puma. Men jag tänkte att jag såg ingen puma, och det skulle gå mycket fortare att cykla nedför en upp och tillbaka där jag kom ifrån, så jag satte iväg så fort jag vågade utan att trilla.



När jag kom hem igen berättade jag för Abraham om djuret jag sett och trott var en pumaunge. Han trodde att det var en prärievarg. Det var skönt att höra, egentligen. Jag ska i alla fall inte åka tillbaka till Cuyamaca själv igen. Det är alldeles för mycket vilt där.

Nästa dag åkte vi till Sea World. Där har dem olika shower och inhägnader med djur från havet. När vi kom dit pågick en show med fyra späckhuggare som gjorde olika konster i vattnet. Det är ganska otroligt hur dem kan träna dem till att göra det.

Innan februari i år brukade tränarna simma med valarna också. Men det var en tränare som drunknade bland valarna i Florida i februari, så nu har dem skärpt reglerna.

http://news.discovery.com/animals/killer-whale-attack-explanation.html

Efter späckhuggarna såg vi en show med katter, hundar och grisar. Först gjorde några av hundarna en agilitybana, och sen gick en av grisarna banan. Grisen var riktigt duktig. Den började till och med gå en slalombana, men tröttnade ganska fort.

Det fanns alla möjliga valar och delfiner att se på, och en isbjörn. Pingvinerna var riktigt roliga att se på. Dem var i alla möjliga storlekar och gick väldigt klumpigt. Bredvid pingvinerna fanns det fåglar som simmade riktigt bra under vatten.

Nästa dag såg jag också en massa djur. Jag åkte ut till la Jolla, en av stränderna, för att sola. Men jag hittade inte till stranden utan la mig på en av klipporna. Det drog in moln och började blåsa, så jag bestämde mig för att ta en promenad och sen åka hem. Jag gick längs klipporna, och då fick jag se en massa sälar ligga och vila sig.




Lite längre bort låg det en flock med sjölejon.


Och efter sjölejonen fanns det en klippa full med fåglar.

Jag har inte cyklat än den här veckan för det har regnat ganska mycket, och stigarna förstör om man använder dem när dem är blöta. Men jag har varit på gymmet flera gånger. Där bastar dem med träningskläderna på. Till och med skorna. Så ser dem konstigt på mig när jag bastar naken.

På spinningklassen var nog jag den som tog i mest. Inte ens instruktören såg ut att bli lite trött eller svettig. Även vikter tar jag tyngre än många män på vissa maskiner. Och det betyder inte att jag är stark, bara att amerikanerna är lata. Så det är kanske inte så konstigt att jag är snabbare än vissa av dem som jag har cyklat tillsammans med.

Mera cykling och hemska mexikanska historier

Nu är det längesen jag skrev, men jag har inte gjort så väldigt mycket på sistone heller.

Jag klippte alltså håret tisdagen förra veckan. Det var Abrahams mamma som klippte det. Sen bjöd hon på lunch. Det var en jättegod mexikansk soppa som man hade i färsk chili, persilja och lök. Sen gick vi promenad med en av hennes vänner. Bägge dem andra tanterna växte upp i Mexiko och berättade att dem brukade tvätta kläder i ån och att dem bägge hade bott hos sina mormödrar för att föräldrarna jobbade.

En av tanternas barndomskamrater hade brutit armen en dag. Men hon vågade inte berätta någonting för sin familj, för då blev man bestraffad. Till slut var armen så svullen att dem fick åka till en läkare och läkaren konstaterade att dem måste amputera armen. Jag är glad att inte min familj är sån!

Senare i veckan åkte jag till Bonita för att cykla.

Långt där borta ser man havet. Det var mycket finare i verkligheten än på fotot

På fredagen åkte jag till en outlet som ligger precis vid gränsen till Mexiko. Alla pratade spanska, till och med med mig. Men dem började prata engelska när jag såg ut som ett frågetecken.

Jag hade redan börjat köra när jag kom på att jag skulle ta ett foto av gränsen. Det fanns två solida staket som stod minst 100 meter från varandra. Det ena var tydligen äldre än det andra

Kön för att köra in i Mexiko var superlång, men man ser det inte så bra på det här fotot. Jag hade tur som skulle motsatt väg

Dagen efter åkte jag till Mission Trails där jag testat min cykel samma dag som jag köpte den. Men den här gången ville jag pröva några andra stigar som skulle vara lite svårare.

Äntligen några stenar på stigen. Det var för det mesta mer stenar än det här, men jag ville ju inte stanna för att fota

Det låg plank över stigen väldigt ofta, antagligen för att den inte ska flyta bort när det regnar

Stigen ledde upp till San Diego kommuns högsta topp på nästan 500 meter över havet. Så det är väl som Gråkallen i Trondheim. Det var fullt med folk däruppe. Men dem flesta hade tagit grusvägen som går upp till toppen, och inte stigen som jag tog.

På kvällen var det fest med några av Abrahams vänner. Dem var väldigt trevliga.

På söndagen tog vi det lugnt under dagen. Och på kvällen tog vi en kort cykeltur. På slutet av turen var jag så trött så jag var sist i gruppen. På ett ställe svängde jag åt fel håll, så jag tappade bort dem andra. Det började bli mörkt och när jag cyklat en bra bit och ändå inte såg dem insåg jag att jag var på väg åt fel håll. Så då vände jag och mötte Abraham som åkt för att leta efter mig. Det visade sig att vi var ungefär där vi parkerat så vi kunde åka hem. På vägen hem köpte vi asiatisk mat och en supergod dessert som bestod av kokosmjölk med frukt i. Jag och Abraham delade på en portion av både huvudrätt och dessert. Och det var mer än nog. Det är inte konstigt att amerikanerna blir feta när portionerna är så stora och dem tar bilen överallt.

Den här veckan har jag varit i Mission Trails två gånger igen. Men jag har åkt sent på eftermiddagen så att jag vet att jag möter folk om det skulle hända någonting när jag cyklar. Det är pumor i området, så det är bäst att inte vara helt ensam i skogen.

Folk jag möter är trevliga och pratar lite. Dem tycker det är häftigt att jag cyklar längs stigen. Bägge gångerna har jag mött två trevliga damer på ungefär samma ställe längs stigen.

Jag är glad för jag ska precis cykla ned för den roliga stigen igen

Idag ska vi på någon klubb "Downtown" och imorgon är det parad med gamla bilar, som jag ska försöka se.

Mera cykling och en jordbävning

Dagen efter soppatorsken var jag tillbaka på samma ställe som dagen innan för att cykla. Men jag kände att jag var trött från cyklingen dagen innan, så det blev bara en kort tur.

Jag saknar en påse med smutstvätt som jag trodde var kvar på vandrarhemmet, så jag ringde dit dagen efter för att höra om den var där. Dem bad mig komma och se om den var där. Men det var den inte, så jag insåg att jag behöver lite fler kläder.

Längs den gatan som vandrarhemmet ligger på hittade jag två klänningar, ett linne och en handväska som var fina. Sen åkte jag till Fashion Valley för att shoppa lite till. Där hittade jag ett linne till och lite underkläder.

När jag var färdig med shoppingen var klockan sju och det hade blivit mörkt. Så jag åkte hem till Abraham och vi åt middag och såg en film med några av hans vänner.

På söndagen åkte vi 6 mil (svenska) utanför San Diego och cyklade. Vi var sex stycken som cyklade tillsammans, varav hälften har tävlat eller fortfarande gör det i downhill på mountainbike. Ändå var jag den tredje snabbaste i uppförsbackarna. Men den ena av proffsen var dålig i magen och spydde under turen, så han hade ingen energi i kroppen.

Här är gänget. Man ser verkligen vem som är jag, för mitt hår är nästan självlysande

Vi klättrade i fem kilometer tills vi kom till en sjö där det var gruvdrift förr. Dem hade hittat mycket guld i den gruvan under slutet av 1800-talet.

Efter sjön började fyra av oss som var i ok form en lika lång klättring igen. Vi gjorde två stop på vägen upp. Under det första stoppet kom det ett gäng cyklister ned för backen som sade att nedförslöpan vi hade tänkt ta var helt täckte med nedfallna träd, så dem hade vänt efter en liten bit. Men vi bestämde oss för att pröva ändå, för vi hade ju kommit så långt upp redan.

Men dem hade verkligen rätt. Det var nedfallna träd över hela stigen. Vi kunde inte sitta på cykeln länge innan vi var tvungna att kliva av för fler nedfallna träd. Jag repade upp mina knän och lår på taggbuskar och vassa grenar. Dessutom fick jag en massa aska på dem för det hade varit en stor brand i området för inte så länge sedan. Mina ben var alltså svarta och röda.

En av grabbarna fick punktering av dem vassa grenarna

På vissa ställen var det lättare att krypa under än att klättra över träden

En av dem få partierna där man faktiskt kunde sitta på cykeln en liten bit

Till slut kom vi i alla fall ned och mötte dem två som inte hade cyklat upp den sista backen. Då skulle vi försöka hitta bilen. Det var bara en av killarna som hade cyklat den stigen vi tog förut, och det var några år sen. Så vi stannade och kollade på kartor lite nu och då. Jag låg "i täten" så länge det inte gick utför. Då var jag näst längst bak.

Amerikanerna är verkligen i dålig form, om jag kan cykla snabbare än dem nu när jag inte har cyklat sen i november och mest stått på skidorna bakom Split efter det. Det kan också betyda att jag köpte en bra cykel. Den är lätt och så har Abraham justerat den så att det ska vara lite lättare att klättra med den.

Slutet av turen gick nästan bara nedför bland stora lösa stenar. Jag var rädd att ramla men när jag såg att dem andra bara körde gjorde jag också det, och det gick väldigt bra. Så det var riktigt kul.

Efter turen stod vi vid bilarna och pratade lite. Då kände vi jordbävningen. En av killarna tog tid på den och det var 15 sekunder, vilket är ganska mycket. Bilarna runt om oss började röra på sig så marken skakade ganska kraftigt. Men jag blev inte rädd för grabbarna var kolugna.

Sen åkte vi hem och duschade. Då upptäckte jag att jag hade bränt mig rejält. Benen var inte bara röda av blod utan även av solen. Armarna var också rejält röda.

Vi åt jättegod middag hos Abrahams pappa. Han bjöd på laxmousse, kex och ris i något grönt som apperitiff. Sen var det grillad kyckling och kalkon med cous-cous och brunt ris till huvudrätt. Det serverades med yoghurtsås och en jättestark salsa. Till dessert var det cheesecake och kanelbröd. Allt var supergott och han hade gjort det från grunden. Jag åt en massa mat, för cykelturen hade tagit 5,5 timmar så jag var ganska trött.

Så det blev en bra påsk. Inte som hemma med skidåkning och godis, men med cykling och god mat.

Igår tog jag det lugnt för jag var ganska mörbultad från cykelturen dagen innan. Och idag ska jag också ta det lugnt, och klippa håret.

Cykling och ett dåligt aprilskämt

Dagen efter att jag bloggade sist tog jag det lugnt. Jag färgade håret, shoppade lite träningskläder och gick en promenad.

Så nu har jag rött hår igen, och folk stirrar ännu mer på mig. Jag är väldigt blek jämfört med alla andra, och det är nog ingen annan här som har rött hår. Men det är redan en många som har kommenterat mitt hår och tycker att det är fint. Så det är ju kul. Dem kommenterar förresten allt dem tycker ser bra ut, så det mesta av mina kläder, ryggsäckar och solglasögon är det någon som har tyckt är fint.

På promenaden såg jag tre små bebiskaniner, massa ödlor och turligtvis inga ormar.

Dagen efter åkte jag till "Del Dios" för att cykla. Man cyklade upp för en backe som kändes vädigt lång. Den var på 250 höjdmeter och stigningen var på 20% på toppen, så jag gick upp det mesta av backen. Men utsikten var väl värt besväret.

Vid en rastplats fanns det kaktusar, så jag tog ett foto av dem och cykeln

Och så var det en damm där uppe. Det är många dammar här, precis som i Norge

Jag tog ett foto av en blomma som jag tyckte var fin. Den var väldigt hög

Igår cyklade jag i Los Penasquitos Canyon. När jag skulle köra dit körde jag fel 3 gånger. Första gången tog jag motorvägen i fel riktning. Då svängde jag av på nästa avfart. Men sen var det svårt att hitta ut till motorvägen i den riktningen som jag skulle, så jag snurrade runt på olika vägar ett tag. Men jag fick i alla fall se lite nya områden.

Jag kom i alla fall fram till los Penasquitos Canyon till slut. Jag startade i ett bostadsområde, och när man kom upp på stigarna kunde man se ut till havet.

Marken var röd på vissa ställen, så som klipporna till höger på bilden

En av stigarna ledde tydligen till Mount Everest, men jag tog inte den

Det ser nästan ut som att det är en sköldpadda till höger på bilden, men det var bara bark från ett träd

Det var väldigt grönt och fint

Det regnade natten innan, så en del av stigen var översvämmad. Det är generellt väldigt torrt här. Så när det regnar så har blir det massa rännor där vattnet rinner, och marken kändes mjuk.

Jag kom fram till ett vattenfall. Då hade jag varit ute i nästan tre timmar, och var ganska trött. Så jag lade mig på ett brunnslock och vilade i en halvtimme. Det var väldigt skönt.

När jag kom tillbaka till bilen hade jag varit ute i fyra timmar, och kände mig ganska färdig. Så jag körde hem.

När jag skulle svänga av från den ena motorvägen till den andra, och försökte accelerera började bilen hacka och bara gå saktare. Så jag svängde in i vägrenen på höger sida. En varningslampa där det stod "check gages" och batterilampan lyste, så jag ringde till Adam för att se om han visste vad det kunde vara. Men han visste förstås inte vad gages var, men han och mamma skulle kolla upp det på Google. Så ringde dem tillbaka och sa att gages kunde vara lite allt möjligt. Adam sa att jag kunde öppna motorhuven och se om någonting var löst, men jag hade ingen lust att göra det på motorvägen. Vi bestämde att jag skulle köra i hem i vägrenen, men varningslamporna på, och försöka komma till en mekaniker nästa dag.

Jag fick start på bilen och körde iväg. Sen kom jag till en påfart och var tvungen att stanna för en bil som kom från höger. Men sen ville inte bilen köra igen. Jag tittade på besninmätaren, och den var på det röda området, där man har lite bensin. Så jag ringde mamma och Adam igen, och sa att det antagligen bara var soppatorsk. Jag tänkte inte på det innan, för det är bara en vecka sedan jag köpte bilen och fyllde tanken. Men när bilen blev konstig kändes som när jag och Joakim körde Saaben och det blev något fel på bensinslangen så att motorn inte fick bensin längre, så jag borde ju ha tänkt på att det var soppatorsk tidigare.

Jag fick numret till en bärgningsfirma av mamma, och pratade med dem. Dem skickade ut en bil som skulle fylla bensin. Fungerade inte det skulle dem bärga mig. Så bärgningsbilen kom, fyllde lite bensin, och bilen fungerade som den skulle igen. Jag spelade mig själv ett väldigt dåligt aprilskämt.

Idag ska jag tillbaka till Penasquitos Canyon, men först ska jag fylla bilen full med bensin.

Mormor undrade hur dem firar påsk här. Det verkar inte vara något stort firande. Dem har bara ledigt på söndagen, och då går dem som är kristna till kyrkan. Det är inte alla mataffärer som har påskgodis heller. Så det verkar som att påsken inte är så väldigt stor här. Men det är kanske förståeligt också när det är så många religioner här.