Mera cykling och hemska mexikanska historier

Nu är det längesen jag skrev, men jag har inte gjort så väldigt mycket på sistone heller.

Jag klippte alltså håret tisdagen förra veckan. Det var Abrahams mamma som klippte det. Sen bjöd hon på lunch. Det var en jättegod mexikansk soppa som man hade i färsk chili, persilja och lök. Sen gick vi promenad med en av hennes vänner. Bägge dem andra tanterna växte upp i Mexiko och berättade att dem brukade tvätta kläder i ån och att dem bägge hade bott hos sina mormödrar för att föräldrarna jobbade.

En av tanternas barndomskamrater hade brutit armen en dag. Men hon vågade inte berätta någonting för sin familj, för då blev man bestraffad. Till slut var armen så svullen att dem fick åka till en läkare och läkaren konstaterade att dem måste amputera armen. Jag är glad att inte min familj är sån!

Senare i veckan åkte jag till Bonita för att cykla.

Långt där borta ser man havet. Det var mycket finare i verkligheten än på fotot

På fredagen åkte jag till en outlet som ligger precis vid gränsen till Mexiko. Alla pratade spanska, till och med med mig. Men dem började prata engelska när jag såg ut som ett frågetecken.

Jag hade redan börjat köra när jag kom på att jag skulle ta ett foto av gränsen. Det fanns två solida staket som stod minst 100 meter från varandra. Det ena var tydligen äldre än det andra

Kön för att köra in i Mexiko var superlång, men man ser det inte så bra på det här fotot. Jag hade tur som skulle motsatt väg

Dagen efter åkte jag till Mission Trails där jag testat min cykel samma dag som jag köpte den. Men den här gången ville jag pröva några andra stigar som skulle vara lite svårare.

Äntligen några stenar på stigen. Det var för det mesta mer stenar än det här, men jag ville ju inte stanna för att fota

Det låg plank över stigen väldigt ofta, antagligen för att den inte ska flyta bort när det regnar

Stigen ledde upp till San Diego kommuns högsta topp på nästan 500 meter över havet. Så det är väl som Gråkallen i Trondheim. Det var fullt med folk däruppe. Men dem flesta hade tagit grusvägen som går upp till toppen, och inte stigen som jag tog.

På kvällen var det fest med några av Abrahams vänner. Dem var väldigt trevliga.

På söndagen tog vi det lugnt under dagen. Och på kvällen tog vi en kort cykeltur. På slutet av turen var jag så trött så jag var sist i gruppen. På ett ställe svängde jag åt fel håll, så jag tappade bort dem andra. Det började bli mörkt och när jag cyklat en bra bit och ändå inte såg dem insåg jag att jag var på väg åt fel håll. Så då vände jag och mötte Abraham som åkt för att leta efter mig. Det visade sig att vi var ungefär där vi parkerat så vi kunde åka hem. På vägen hem köpte vi asiatisk mat och en supergod dessert som bestod av kokosmjölk med frukt i. Jag och Abraham delade på en portion av både huvudrätt och dessert. Och det var mer än nog. Det är inte konstigt att amerikanerna blir feta när portionerna är så stora och dem tar bilen överallt.

Den här veckan har jag varit i Mission Trails två gånger igen. Men jag har åkt sent på eftermiddagen så att jag vet att jag möter folk om det skulle hända någonting när jag cyklar. Det är pumor i området, så det är bäst att inte vara helt ensam i skogen.

Folk jag möter är trevliga och pratar lite. Dem tycker det är häftigt att jag cyklar längs stigen. Bägge gångerna har jag mött två trevliga damer på ungefär samma ställe längs stigen.

Jag är glad för jag ska precis cykla ned för den roliga stigen igen

Idag ska vi på någon klubb "Downtown" och imorgon är det parad med gamla bilar, som jag ska försöka se.