Cykeltur onvanför Kvikne

Igår tog vi en cykeltur på fjället ovanför Kvikne.
Vi körde längs en brant och dålig väg upp för fjället. Jag trodde nästan inte att vi skulle klara av att komma upp. Vid en brant backe var det som en tvättbräda och vi klarade faktiskt av att skumpa upp där.

Det var en svår stig att cykla på. Det är mest får som går där och stigen är på vissa ställen över en decimeter djup och under en decimeter bred. Då gick jag, men Joakim cyklade så mycket det bara gick.

Vi hade med oss vindruvor och plommon och stannade tidigt för att äta. Där var det fin utsikt.


När vi hade kommit en bit stupade fjället rakt ned och man såg nästan hela Kvikne under sig. Det var häftigt. Vi såg en stor fågel också.



Här var det snö. Det var väl en liten stund sen vi såg det på nära håll.



Det står några får i bakgrunden. De blev nyfikna när de såg oss, men ganska snart sprang de iväg. De var verkligen graciösa och sprang uppför branta partier fort.


Mot slutet blev jag väldigt trött och då kunde inte heller Joakim cykla längre för det var ingen stig.

Till slut såg vi en grusväg där vi skulle cykla ned. Härligt!

Men det var riktigt slitsamt att ta sig till vägen. Det var brant och mycket buskar för att komma fram till den. Till slut var vi framme vid vägen och kunde cykla ned. Det var väldigt brant och vi bromsade hela tiden.

Här gick vi ned, men det syns inte hur brant det var.

Efter att vi kommit ned till dalen var det en kort cykeltur till Joakims farbror Jon.


Hos Jon bjöds vi på både middag och dessert och fick skjuts tillbaka till bilen för att hämta den.

När vi nästan kommit fram till bilen frågade jag Joakim om han hade bilnyckeln. Men det hade han inte. Inte jag heller.

Då fick vi vända. En timme efter att vi vänt var vi uppe vid bilen igen.