På Vestlandet 11-13 juli

Jag hade skrivit ett långt inlägg om den här turen och lagt in bilder, men sen försvann allt när jag nästan var klar.

Jag prövar en gång till nu i alla fall.

Vi körde till Oppdal, och så ut till fjorden i Sunndalen. Därifrån går det en grusväg över fjället till Eikesdalen.

Det var riktigt häftiga fjäll i början av vägen. De stupade rakt ned. Här hoppar dem basejump.

Vägen går längs många sjöar och vattenfall. Nede i början var det väldigt fint flora med lövträd och fullt av fåglar.

Vi kom upp till ett brett vattenfall som vi på avstånd trodde var snö som låg i en sänka i berget.

Det dånade och kom kalla vattendroppar från fallet.

I Norge har de satsat mycket på vattenkraft och mycket av de rinnande floderna och vattenfallen är uppdämda. Så också längs vägen där vi körde. Så vattenfallet har varit mycket större innan. Det såg man framförallt längre upp där vattnet hade grävt ur djupa och breda canyons.



Vi kom upp på den högsta punkten på 900 meter över havet. Där körde vi förbi två cyklister som såg ut att sträva för att ta sig framåt. Men då hade de ju också cyklat upp 900 höjdmeter från fjorden.



Aurstupet är på cirka 300 höjdmeter.



Det var härligt att titta ned och jag blev sugen på att pröva basejump. Det finns dem som hoppar härifrån.


Joakim var lite räddare.


Det är en rik norman eller svensk (jag kommer inte ihåg vilket) som har lust att bygga en skidanläggning här. Det var fortfarande mycket snö kvar när vi var där i mitten av juli.

Vi förstår inte riktigt var anläggningen skulle var ned till dalen för det är väldigt brant. Det ser ut som att det är för brant för att åka skidor med tanke på lavinfaran.

Eikesdalen har jättefin växtlighet. Det är väldigt lummigt.

I dalen ligger norra Europas högsta vattenfall, Mardalsfossen. Det totala fallet är på 700 höjdmeter. Det översta fallet är 360 meter.


Det tog ungefär en halvtimme att gå från parkeringen in till vattenfallet. Turen gick längs en mysig stig med stora stenar mitt i.


Det dånade verkligen om vattenfallet och "regnade" långt innan vi kom fram till den.



Vi åt middag på "värdshuset" i Eikesdalen och körde vidare längre ut mot havet. Vi sov på cirka 500 meter över havet, i bilen.

Nästa morgon körde vi ut till Åndalsnes, en liten stad längs fjorden. Härifrån körs mycket fisk in i Norge från havet. Vi köpte frukost på en mataffär. På parkeringen stod bilar från Tyskland, Nederländerna, Norge och så Saaben från Sverige.

Ålesund var målet för dagen, och det var en fin biltur ut dit. Ålesund ligger längst ut mot havet och ligger på några kobbar.



Vi köpte en grillad kyckling och chips att äta till middag. Så bestämde vi oss för att vi skulle åka upp till en utkiksplats som vi sett skyltar mot precis innan vi kom in till Ålesund. Vi körde, och körde, men såg ingen skylt till utkiksplatsen. Så vände vi, och upptäckte att vi åkt dubbelt så långt som vi hade behövt göra.



Det stod två bussar med turister på parkeringen vi utkiksplatsen. Det var en motorcykel som kom från Nederländerna. Det är långt att köra på motorcykel.

Det smakade bra med kyckling och vi fick fin utsikt under måltiden.

1904 brann staden ned. Därför är alla husen byggda i jugendstil med tinnar och torn. Väldigt fint!


Från utkiksplatsen såg vi ett utmärkande stort gult hus. Det visade sig att det var en skola som var 100 år gammal.

Det var svårt att få med hela byggnad på en bild för det var ett stup på ena sidan och en bergvägg på andra.

Vi höll på att få en katt igen. Det var en ullig sak som sprang fram till oss och ville bli klappad.

Eftersom vi åt middag i bilen hade vi lust att äta dessert på en restaurang. Vi gick till ett mysigt hotell där det var fullt i restaurangen men vi fick sitta lobbyn.

Kocken kom ut med fint upplagda desserter som smakade bra.

Creme brulée

Sjokoladefondant som de säger i Norge

Vi bestämmde oss för att vi ville hälsa på på Grotli och se hur det såg ut på Stryn Sommerski så vi körde mot Geiranger. Vi ställde bilen vid en fors och hade fin utsikt från "sovrummet".

Geiranger var sig likt med mycket turister och båtar i fjorden.

Det var mer snö på Stryn Sommerski i år än vad det var vid den här tidpunkten förra året. Berit, på Grotli, sa att det har varit ganska dåligt väder (kallt och regn) under sommaren, så det är väl därför det var så mycket snö kvar. Det kom dessutom mycket snö i vintras, som det gjorde vintern innan dess också.

Dem hade gärna velat att vi jobbat på Grotli i sommar, så det var ju kul att höra.

Även om vi kom i mitten på juli, under högsäsong, var det få gäster. Det var runt 20, så det var meny och inte buffé. Vi hade sett fram mot Grotlis utomordentliga buffé, men det var gott ändå.