Johanna lyxar till det

Jag stannade en till natt i Crested Butte. Jag cyklade Teocali Ridge och Strand dagen efter. Teocali Ridge var riktigt jobbig att komma upp till, men det var fin utsikt.

En del av stigen såg ut så här. Det var riktigt varmt, och jag hade klätt mig fel med cykelbyxor som gick över knäna

Nedköringen var kul. Det var ganska tekniskt och hälften gick genom barrskog. Den sista hälften var riktigt brant och gick i aspskog och på öppen mark.

Det var inte så jobbigt att komma upp till Strand(en). Och det var en riktigt fin nedköring därifrån som var delvis brant, men inte så att jag inte klarade av det. Enligt kartan jag hade var detta dem lokalas favoritstig att cykla efter jobbet.

När jag hade cyklat ned måste jag över en bred och ganska djup bäck. Så jag tog av mig strumpor och skor och vadade över. Sen la jag mig för att låta fötterna torka. Det var så skönt att ligga i solen att jag nästan somnade. Jag ryktes upp av en som plumsade genom vattnet med skor och strumpor på.


På kvällen gick jag till det lokala museet. Där var det utställningar om gruv-, skid- och cykelsamhället Crested Butte. Det var ett hårt jobb att vara gruvarbetare, och det var många som hade dött i gruvorna av gasexplosioner.

Nästa dag åkte jag tillbaka till Gunnison och Hartman Rocks. Den här gången var det strålande sol och torrt före, så jag kunde ta med mig kameran.

Jag kom till min egen stig. Synd att det var felstavat, bara

Det är massa stigar och grusvägar som går genom området. Jag cyklade nästan bara längs stigarna. Det fanns en del riktigt kul, men lite stenar som hinder.

Det här är ingången till V-Drop. Det är en brant stig med många stenar. Det blev lite för brant för mig

Vid parkeringen är det en "hoppark". Dem små hoppen var små, men jag vågade bara rulla över dem

Efter en härlig runda i Hartman Rocks körde jag till Winter Park. På vägen dit stannade jag och åt middag på Alma's Only Bar. En fläkskotlett, ris och majs kostade 6 dollar. Billigt!

Det verkar som baren fått nya ägare, för den är ommålad och ena delen är hotell och café

Efter Alma var jag snart i Breckenridge. Det ser annorlunda ut utan snö. Jag hann bara få ett foto av en gondol som går över vägen. Den tror jag inte var där när vi var i Breckenridge sist, för nästan fem år sen.


På vägen från Breckenridge stannade jag i Silverthorne och gick på outlet. Där köpte jag ett par cykelshorts och ett par solglasögon. Det var inte mycket rabatt. Shortsen var 25% rabatt och glasögonen 10%, men det var saker jag behövde.

Jag kom fram till Winter Park efter att ha åkt över två bergspass. Det är ett väldigt fräscht vandrarhem här, och jag gick och lade mig direkt.

Imorse pratade jag med ett par vid frukostbordet. Mannen sa att han hade räknat vagnarna på ett tåg som körde förbi i natt. Det var 124 vagnar, och lokomotiv både längst fram och på mitten. Det betydde att hela tåget var cirka 3 kilometer långt. Här är det verkligen big som gäller!

Efter en lite förmiddagslur stack jag ut och cyklade. Det finns många stigar här, men en del av dem går mellan bilvägen och ett stängsel där det står "private property, No trespassing". Efter att ha cyklat på dem stigarna, som känns ganska instängda, kom jag fram till andra stigar som gick genom skogen. Speciellt en stig som går längs en bäck var väldigt kul, för där var det lite rötter och stenar i vägen.

Det här var den enda bilden jag tog idag, och visar att det är snö här om vintern. Men det kändes avlägset när det var över 20 grader varmt och sol i slutet av september

Tillbaka på vandarhemmet lagade jag lammfärsbiffar med fetaost och bakade majsmuffins. Till det åt jag kokt potatis och kakkela (rädisor), som var väldigt billiga. Det var väldigt gott, och dem andra i köket var intresserade av vad mina biffar var. Det här var en riktig lyxmiddag efter att ha ätit på mexikanska restauranger eller lagat pasta och korv dem senaste dagarna.