Bilresan ned gick bra förutom att jag hade svårt att hitta någonstans att bo vid gränsen mellan Tyskland och Tjeckien.
Jag tänkte att jag skulle ta in på motell efter Dresden. Det är ”autohof”s längs vägen titt som tätt, men när jag vill stanna och sova fanns det förstås ingen. Så jag svängde av på den sista avfarten i Tyskland. Där stod det ”Hotelroute S”, så jag följde det. Turen gick längs en slingrig, smal väg som jag verkligen inte ville köra eftersom jag var väldigt trött. Efter 4 mil kom jag till Liepzieg. Det var en jättemysig by med trånga gator och stora murhus. Men något hotell fanns det inte. Det var några mil till nästa by, så jag vände och körde ut på motorvägen igen. Helt plötsligt var jag i Tjeckien. Jag var på utkik efter ett hotell, och körde mot Prag. Skyltarna sa att man skulle svänga av om man ville till Prag. Sen blev jag ledd genom städer i flera mil. Det var skitjobbigt eftersom jag bara ville sova, och inte såg skymten av något hotell.
Till slut såg jag en skylt om att det var ett hotell, men det stod inte var. Jag körde, och såg en till skylt om samma hotell. Man skulle in i centrum av Lovosice för att komma till hotellet. Och strax var jag där. Det var helt underbart att äntligen få sova efter 13 timmars ren körning, två timmar på färja och en timmes väntan på färjan.
Jag tog sovmorgon dagen efter, och passerade Prag vid elva. Då var det ganska mycket trafik där och jag stod i kö en stund. I Budapest var det också kö, men det var på grund av ett vägarbete. Bortsett från det har det varit lite trafik på hela körningen.
Varmt även om det var på kvällen
Kö stötte jag på igen vid gränsen till Serbien, som inte är medlem av EU. Det var ordentlig passkontroll två gånger innan jag kunde köra vidare.
Strax efter passkontrollen plockade jag upp en liftare. Han kunde bara ungerska och serbiska, så det var lite svårt att prata med honom. Men jag pekade på kartan var han skulle, och så fick han peka var han skulle. Det var inte så långt så jag körde honom dit. Vi pratade längs vägen även om ingen av oss riktigt förstod vad den andra sade. Han visade mig vilket år han var född i sitt pass och pekade på mig. Då "skrev" jag 87 på instrumentbrädan, och han tecknade han var ett år äldre än mig.
När jag hade kört honom dit han skulle frågade han om jag ville ha kaffe, men jag tackade nej. Jag tycker ju inte om kaffe.
Bilarna är väldigt små här
Efter att ha lämnat av den trevliga liftaren körde jag till Zrenjanin där jag får bo hos en av mina kollegor.
Det är en otroligt trevlig familj med tre barn mellan 11 och 22 år gamla. Sonen cyklar mountainbike och frågade om jag skulle vara med på mountainbikemaraton dagen efter. Det ville jag gärna, men min kollega, Dragomir, tyckte inte att jag skulle vara med på det eftersom vi måsta åka kl.06.00 för att starta vid 10. Så jag blev medbjuden på grillning med Dragomirs storfamilj idag.
Vi var cirka 20 personer som träffades och fick jättegod soppa och grillad korv och färsbullar. Till det åt vi råa rädisor och vårlökar. Det var väldigt gott, men jag saknade potatis, ris eller pasta. Det var inte så många som kunde engelska, så dem pratade mest på ungerska och serbiska. Det enda ordet jag förstod var "torte", alltså tårta.
Efter familjekalaset och en tupplur stack jag och yngsta tjejen ut och cyklade. Hon visade mig det lokala berget, på tio höjdmeter. Det är många som cyklar här, och ingen använder hjälm. Inte ens lilltjejen hade det även om jag tecknade att hon skulle ta på sig en hjälm.
Det var ungefär 25 grader varmt idag, men vi satt i skuggan hela dagen. Jag hoppas att jag kan sticka ut och cykla ordentligt någon av dem nästa dagarna.
Sonen, som cyklar, tränar tre gånger i veckan, men då cyklar dem asfalt. Så jag vet inte om jag är så sugen på att följa med på det.
1 kommentar:
Blir lite nyfiken på berget som är 10 höjdmeter:)
Skicka en kommentar