Mera cykling och hemska mexikanska historier

Nu är det längesen jag skrev, men jag har inte gjort så väldigt mycket på sistone heller.

Jag klippte alltså håret tisdagen förra veckan. Det var Abrahams mamma som klippte det. Sen bjöd hon på lunch. Det var en jättegod mexikansk soppa som man hade i färsk chili, persilja och lök. Sen gick vi promenad med en av hennes vänner. Bägge dem andra tanterna växte upp i Mexiko och berättade att dem brukade tvätta kläder i ån och att dem bägge hade bott hos sina mormödrar för att föräldrarna jobbade.

En av tanternas barndomskamrater hade brutit armen en dag. Men hon vågade inte berätta någonting för sin familj, för då blev man bestraffad. Till slut var armen så svullen att dem fick åka till en läkare och läkaren konstaterade att dem måste amputera armen. Jag är glad att inte min familj är sån!

Senare i veckan åkte jag till Bonita för att cykla.

Långt där borta ser man havet. Det var mycket finare i verkligheten än på fotot

På fredagen åkte jag till en outlet som ligger precis vid gränsen till Mexiko. Alla pratade spanska, till och med med mig. Men dem började prata engelska när jag såg ut som ett frågetecken.

Jag hade redan börjat köra när jag kom på att jag skulle ta ett foto av gränsen. Det fanns två solida staket som stod minst 100 meter från varandra. Det ena var tydligen äldre än det andra

Kön för att köra in i Mexiko var superlång, men man ser det inte så bra på det här fotot. Jag hade tur som skulle motsatt väg

Dagen efter åkte jag till Mission Trails där jag testat min cykel samma dag som jag köpte den. Men den här gången ville jag pröva några andra stigar som skulle vara lite svårare.

Äntligen några stenar på stigen. Det var för det mesta mer stenar än det här, men jag ville ju inte stanna för att fota

Det låg plank över stigen väldigt ofta, antagligen för att den inte ska flyta bort när det regnar

Stigen ledde upp till San Diego kommuns högsta topp på nästan 500 meter över havet. Så det är väl som Gråkallen i Trondheim. Det var fullt med folk däruppe. Men dem flesta hade tagit grusvägen som går upp till toppen, och inte stigen som jag tog.

På kvällen var det fest med några av Abrahams vänner. Dem var väldigt trevliga.

På söndagen tog vi det lugnt under dagen. Och på kvällen tog vi en kort cykeltur. På slutet av turen var jag så trött så jag var sist i gruppen. På ett ställe svängde jag åt fel håll, så jag tappade bort dem andra. Det började bli mörkt och när jag cyklat en bra bit och ändå inte såg dem insåg jag att jag var på väg åt fel håll. Så då vände jag och mötte Abraham som åkt för att leta efter mig. Det visade sig att vi var ungefär där vi parkerat så vi kunde åka hem. På vägen hem köpte vi asiatisk mat och en supergod dessert som bestod av kokosmjölk med frukt i. Jag och Abraham delade på en portion av både huvudrätt och dessert. Och det var mer än nog. Det är inte konstigt att amerikanerna blir feta när portionerna är så stora och dem tar bilen överallt.

Den här veckan har jag varit i Mission Trails två gånger igen. Men jag har åkt sent på eftermiddagen så att jag vet att jag möter folk om det skulle hända någonting när jag cyklar. Det är pumor i området, så det är bäst att inte vara helt ensam i skogen.

Folk jag möter är trevliga och pratar lite. Dem tycker det är häftigt att jag cyklar längs stigen. Bägge gångerna har jag mött två trevliga damer på ungefär samma ställe längs stigen.

Jag är glad för jag ska precis cykla ned för den roliga stigen igen

Idag ska vi på någon klubb "Downtown" och imorgon är det parad med gamla bilar, som jag ska försöka se.

Mera cykling och en jordbävning

Dagen efter soppatorsken var jag tillbaka på samma ställe som dagen innan för att cykla. Men jag kände att jag var trött från cyklingen dagen innan, så det blev bara en kort tur.

Jag saknar en påse med smutstvätt som jag trodde var kvar på vandrarhemmet, så jag ringde dit dagen efter för att höra om den var där. Dem bad mig komma och se om den var där. Men det var den inte, så jag insåg att jag behöver lite fler kläder.

Längs den gatan som vandrarhemmet ligger på hittade jag två klänningar, ett linne och en handväska som var fina. Sen åkte jag till Fashion Valley för att shoppa lite till. Där hittade jag ett linne till och lite underkläder.

När jag var färdig med shoppingen var klockan sju och det hade blivit mörkt. Så jag åkte hem till Abraham och vi åt middag och såg en film med några av hans vänner.

På söndagen åkte vi 6 mil (svenska) utanför San Diego och cyklade. Vi var sex stycken som cyklade tillsammans, varav hälften har tävlat eller fortfarande gör det i downhill på mountainbike. Ändå var jag den tredje snabbaste i uppförsbackarna. Men den ena av proffsen var dålig i magen och spydde under turen, så han hade ingen energi i kroppen.

Här är gänget. Man ser verkligen vem som är jag, för mitt hår är nästan självlysande

Vi klättrade i fem kilometer tills vi kom till en sjö där det var gruvdrift förr. Dem hade hittat mycket guld i den gruvan under slutet av 1800-talet.

Efter sjön började fyra av oss som var i ok form en lika lång klättring igen. Vi gjorde två stop på vägen upp. Under det första stoppet kom det ett gäng cyklister ned för backen som sade att nedförslöpan vi hade tänkt ta var helt täckte med nedfallna träd, så dem hade vänt efter en liten bit. Men vi bestämde oss för att pröva ändå, för vi hade ju kommit så långt upp redan.

Men dem hade verkligen rätt. Det var nedfallna träd över hela stigen. Vi kunde inte sitta på cykeln länge innan vi var tvungna att kliva av för fler nedfallna träd. Jag repade upp mina knän och lår på taggbuskar och vassa grenar. Dessutom fick jag en massa aska på dem för det hade varit en stor brand i området för inte så länge sedan. Mina ben var alltså svarta och röda.

En av grabbarna fick punktering av dem vassa grenarna

På vissa ställen var det lättare att krypa under än att klättra över träden

En av dem få partierna där man faktiskt kunde sitta på cykeln en liten bit

Till slut kom vi i alla fall ned och mötte dem två som inte hade cyklat upp den sista backen. Då skulle vi försöka hitta bilen. Det var bara en av killarna som hade cyklat den stigen vi tog förut, och det var några år sen. Så vi stannade och kollade på kartor lite nu och då. Jag låg "i täten" så länge det inte gick utför. Då var jag näst längst bak.

Amerikanerna är verkligen i dålig form, om jag kan cykla snabbare än dem nu när jag inte har cyklat sen i november och mest stått på skidorna bakom Split efter det. Det kan också betyda att jag köpte en bra cykel. Den är lätt och så har Abraham justerat den så att det ska vara lite lättare att klättra med den.

Slutet av turen gick nästan bara nedför bland stora lösa stenar. Jag var rädd att ramla men när jag såg att dem andra bara körde gjorde jag också det, och det gick väldigt bra. Så det var riktigt kul.

Efter turen stod vi vid bilarna och pratade lite. Då kände vi jordbävningen. En av killarna tog tid på den och det var 15 sekunder, vilket är ganska mycket. Bilarna runt om oss började röra på sig så marken skakade ganska kraftigt. Men jag blev inte rädd för grabbarna var kolugna.

Sen åkte vi hem och duschade. Då upptäckte jag att jag hade bränt mig rejält. Benen var inte bara röda av blod utan även av solen. Armarna var också rejält röda.

Vi åt jättegod middag hos Abrahams pappa. Han bjöd på laxmousse, kex och ris i något grönt som apperitiff. Sen var det grillad kyckling och kalkon med cous-cous och brunt ris till huvudrätt. Det serverades med yoghurtsås och en jättestark salsa. Till dessert var det cheesecake och kanelbröd. Allt var supergott och han hade gjort det från grunden. Jag åt en massa mat, för cykelturen hade tagit 5,5 timmar så jag var ganska trött.

Så det blev en bra påsk. Inte som hemma med skidåkning och godis, men med cykling och god mat.

Igår tog jag det lugnt för jag var ganska mörbultad från cykelturen dagen innan. Och idag ska jag också ta det lugnt, och klippa håret.

Cykling och ett dåligt aprilskämt

Dagen efter att jag bloggade sist tog jag det lugnt. Jag färgade håret, shoppade lite träningskläder och gick en promenad.

Så nu har jag rött hår igen, och folk stirrar ännu mer på mig. Jag är väldigt blek jämfört med alla andra, och det är nog ingen annan här som har rött hår. Men det är redan en många som har kommenterat mitt hår och tycker att det är fint. Så det är ju kul. Dem kommenterar förresten allt dem tycker ser bra ut, så det mesta av mina kläder, ryggsäckar och solglasögon är det någon som har tyckt är fint.

På promenaden såg jag tre små bebiskaniner, massa ödlor och turligtvis inga ormar.

Dagen efter åkte jag till "Del Dios" för att cykla. Man cyklade upp för en backe som kändes vädigt lång. Den var på 250 höjdmeter och stigningen var på 20% på toppen, så jag gick upp det mesta av backen. Men utsikten var väl värt besväret.

Vid en rastplats fanns det kaktusar, så jag tog ett foto av dem och cykeln

Och så var det en damm där uppe. Det är många dammar här, precis som i Norge

Jag tog ett foto av en blomma som jag tyckte var fin. Den var väldigt hög

Igår cyklade jag i Los Penasquitos Canyon. När jag skulle köra dit körde jag fel 3 gånger. Första gången tog jag motorvägen i fel riktning. Då svängde jag av på nästa avfart. Men sen var det svårt att hitta ut till motorvägen i den riktningen som jag skulle, så jag snurrade runt på olika vägar ett tag. Men jag fick i alla fall se lite nya områden.

Jag kom i alla fall fram till los Penasquitos Canyon till slut. Jag startade i ett bostadsområde, och när man kom upp på stigarna kunde man se ut till havet.

Marken var röd på vissa ställen, så som klipporna till höger på bilden

En av stigarna ledde tydligen till Mount Everest, men jag tog inte den

Det ser nästan ut som att det är en sköldpadda till höger på bilden, men det var bara bark från ett träd

Det var väldigt grönt och fint

Det regnade natten innan, så en del av stigen var översvämmad. Det är generellt väldigt torrt här. Så när det regnar så har blir det massa rännor där vattnet rinner, och marken kändes mjuk.

Jag kom fram till ett vattenfall. Då hade jag varit ute i nästan tre timmar, och var ganska trött. Så jag lade mig på ett brunnslock och vilade i en halvtimme. Det var väldigt skönt.

När jag kom tillbaka till bilen hade jag varit ute i fyra timmar, och kände mig ganska färdig. Så jag körde hem.

När jag skulle svänga av från den ena motorvägen till den andra, och försökte accelerera började bilen hacka och bara gå saktare. Så jag svängde in i vägrenen på höger sida. En varningslampa där det stod "check gages" och batterilampan lyste, så jag ringde till Adam för att se om han visste vad det kunde vara. Men han visste förstås inte vad gages var, men han och mamma skulle kolla upp det på Google. Så ringde dem tillbaka och sa att gages kunde vara lite allt möjligt. Adam sa att jag kunde öppna motorhuven och se om någonting var löst, men jag hade ingen lust att göra det på motorvägen. Vi bestämde att jag skulle köra i hem i vägrenen, men varningslamporna på, och försöka komma till en mekaniker nästa dag.

Jag fick start på bilen och körde iväg. Sen kom jag till en påfart och var tvungen att stanna för en bil som kom från höger. Men sen ville inte bilen köra igen. Jag tittade på besninmätaren, och den var på det röda området, där man har lite bensin. Så jag ringde mamma och Adam igen, och sa att det antagligen bara var soppatorsk. Jag tänkte inte på det innan, för det är bara en vecka sedan jag köpte bilen och fyllde tanken. Men när bilen blev konstig kändes som när jag och Joakim körde Saaben och det blev något fel på bensinslangen så att motorn inte fick bensin längre, så jag borde ju ha tänkt på att det var soppatorsk tidigare.

Jag fick numret till en bärgningsfirma av mamma, och pratade med dem. Dem skickade ut en bil som skulle fylla bensin. Fungerade inte det skulle dem bärga mig. Så bärgningsbilen kom, fyllde lite bensin, och bilen fungerade som den skulle igen. Jag spelade mig själv ett väldigt dåligt aprilskämt.

Idag ska jag tillbaka till Penasquitos Canyon, men först ska jag fylla bilen full med bensin.

Mormor undrade hur dem firar påsk här. Det verkar inte vara något stort firande. Dem har bara ledigt på söndagen, och då går dem som är kristna till kyrkan. Det är inte alla mataffärer som har påskgodis heller. Så det verkar som att påsken inte är så väldigt stor här. Men det är kanske förståeligt också när det är så många religioner här.

Igår var vi 6 stycken som åkte och cyklade nära gränsen till Mexico. Det var riktigt varmt och vi cyklade i gassande sol hela tiden, för det fanns inga träd i närheten. Dem som var med var väldigt trevliga, och för första gången var inte jag den långsammaste och fegaste i gruppen.

På kvällen åkte vi till en av dem som var med på cykelturen och ordnade carne asada and pollo asada, som var mexikansk mat med salsa och tortillas. Det var riktigt gott. Och så satt vi framför tv:n och åt, med små bord som var som fällstolar. Det var riktigt amerikanskt.

Idag cyklade bara jag och han som jag köpte cykeln av, Abraham. Vi cyklade först ned för en jättebrant backe med massa rännor i stigen. När det blev väldigt smalt mellan rännorna så gick jag av cykeln. Sen kom vi ned till skogen som växte längs en lite å.

På kvällen cyklade vi ned till stranden och åt middag på en pub. Där spelade vi shuffle board. Det var små puckar som man skulle sända iväg längs ett långt bord, och den som kom längst vann. Jag vann många av rundorna, så det var kul. Och så träffade jag två väldigt trevliga tjejer här från Kalifornien som tipsade om olika ställen som jag borde se när jag är här.

Ny cykel

Igår köpte jag en cykel. Det blev en tjejcykel, men jag satt mycket bättre på den än på unisexcyklarna.

Sen stack jag ut för att cykla i Mission Trails. Där var det ett stort räddningspådrag med helikopter och två stora brandbilar för någon som hade ramlat. Så det verkar som att dem verkligen tar hand om en här om man skulle skada sig ute på stigen. Det är ju skönt att veta.

Helikoptern är på mitten av bilden

Det var riktigt soligt, så bilderna blev lite förstörda, men det var fin utsikt

Det här var en varningsskylt som jag aldrig har sett förut

Bergslejon fanns tydligen också i trakten där jag cyklade, men turligt nog såg jag ingen

I eftermiddag ska jag ut och cykla med han jag köpte cykeln hos och hans kompisar, så det ska bli kul.

San Diego

Flygresan hit gick bra förutom att vi var tvungna att avrbryta landningen på JFK i New York för att vi hade för hög fart. Jag såg tillochmed landningsbanan innan vi helt plötsligt började stiga igen. Sen cirklade vi massa varv runt New York innan vi fick en ny landningstid, och då gick allt bra.

Den första dagen här i San Diego vaknade jag av sopbilen kl.06.15 så då klev jag upp, duschade och gick ned till stranden, som ligger ca. 200 meter från vandrarhemmet. Det var en massa surfare ute i vattnet då.

Dem små prickarna på bilden är surfare

Sen gick jag ut på piren till vänster på bilden. Där satte jag mig på en bänk längst ut. Då fick jag se en val, eller delfin, hoppa i vattnet, i samma riktning som vågorna gick. Det var coolt! Man kan åka med en båt för "hvalewatching", men jag såg den på morgonpromenaden.

Efter att ha köpt en mobiltelefon "downtown", som för övrigt inte var mycket att se, la jag mig på stranden och läste. Det blåste kallt, så jag fick ligga tryckt mot sanden för att inte frysa. När jag hade fått upp temperaturen i kroppen och ville bada gick livvakterna runt på stranden och avrådde folk att bada för att vågorna var så höga, så jag har ännu inte badat sen jag kom hit.

Dagen efter skulle jag köpa bil. Men först ville jag hyra en bil för att ta mig runt till olika "car lots". Men den biluthyrare jag sett ut, som var klart billigast, hade hyrt ut alla sina bilar den här veckan för det är tydligen spring break nu. Men han som jobbade där tipsade mig om att ta tåget ut till "Mission Valley" och gå på car lots där. Så jag gjorde det. Men där fanns det bara fina bilar som kostade för mycket för mig, så jag åkte hem igen och försökte hitta några billiga car lots på internett. Men det var lättare sagt än gjort. Men jag hittade en som hade en van för under 2000 dollar (ungefär 14 000 SEK). Så jag åkte ut till el Cajon med buss och tåg. Det såg mer ut som ett ställe där man kan hitta en billig bil. Det var bilförsäljare och bilmekaniker överallt, och många av husen såg ganska slitna ut.

Det första jag gjorde när jag steg ur den sista bussen jag tog var att gå fel. Så jag kom först till ett ställe som sålde en massa pick-uper och lastbilar. Men allt dem hade var för dyrt för mig, men dem sa att jag kanske kunde hitta någonting längre upp längs gatan. Fast det gjorde jag inte.

Jag var mer intresserad av den där vanen som jag hade sett på internet, så jag gick samma väg tillbaka igen för att försöka hitta till det stället som hade vanen. Och på en riktig bakgata låg det. Jag fick prata med ägaren direkt, men han kunde inte hitta den där vanen på sina ägor. Så han visade mig en Toyota med 7 eller 8 säten som han sa hade ny "transmission" som jag tror har någonting med växlingen att göra. Men annars såg den riktigt risig ut. Sidofönstret på förarsidan hade en glipa på 2 centimeter och var tejpad och sätena var så nedsuttna att stoppningen syntes. Den ville han låna ut till mig under den tiden jag är här för 1000 dollar. Men det var mycket för den dåliga konditionen den var i, tycker jag.

Annars hade han två Volvos från slutet av 80-talet, som inte var så dyra heller. Men där var glasen framför frontljusen krossade och stoppningen syntes på sätena.

Ägaren gick och pratade med en annan kund och jag fick prata med en av de anställda. Han sa att vanen var på omlackering men att dem skulle ringa mig när den kom tillbaka. Så jag frågade om han visste om några andra car lots som hade billiga bilar. Han gav mig beskrivningen om var jag skulle ta bussen, och jag gick dit.

Efter några minuter kom bussen, men den gick inte dit jag skulle. Fast chauffören sa att han skulle köra mig till rätt buss. Sen började han förklara hur jag skulle gå för att komma till rätt buss efter att han kört en station längre bort, som här är ett kvarter längre bort. Men det lät så krångligt så jag sa att jag skulle stanna kvar på bussen, för han skulle också dit jag ville, men det skulle ta lite tid. Så då åkte jag tillbaka till tågstationen, och sen ut igen.

Efter en massa bussåkande, vilket egentligen var ganska intressant för dem flesta passagerarna pratade spanska och det fanns mycket att se på utanför fönstret, var jag framme vid en stor car lot, men där hade dem inga bilar för mig. Så jag fortsatte gå längs vägen, men den ledde bara till ett bostadsområde där det inte såldes några bilar.


Fast det var väldigt intressant att gå där, för det såg mer ut som ett område där amerikanerna bor, och inte som det område där vandrarhemmet ligger, där det nästan bara är turister.


När jag äntligen hade hittat tillbaka till busstationen från bostadsområdet var det nästan mörkt, så det var ingen vits att försöka hitta någon bil längre den dagen.

Men sökandet fortsatte nästa dag. Då åkte jag ut till el Cajon igen, men jag gick i motsatt riktning mot vad jag hade gjort dagen innan. Då kom jag förbi en massa car lots, men dem flesta hade för dyra bilar för mig.

Så här såg det det ut på vissa ställen längs gatan jag gick

Det verkade inte som att jag skulle kunna köpa någon bil den här dagen heller, så jag började fundera på att åka till Arizona för att försöka hitta en billig bil där, för jag har hört att det ska vara dyrare med bil här i Kalifornien.

Dem här stora barren hittade jag på gatan, och dem såg mycket coolare ut i verkligheten

Jag kom hem och började se efter car lots i Arizona men det var inte lätt att hitta några med billiga bilar där heller. Dessutom var alla vandrarhemmen i dem städer jag kunde tänka mig att åka till fullbokade den här helgen. Så planerna om att ta bussen till Arizona la jag undan, och gjorde ett nytt försök på att hitta billiga bilar här i San Diego via internett. Det hade kommit in 3 intressanta objekt den dagen. Det ena, en SUV, var ganska nära vandrarhemmet. Så jag bestämde mig för att åka dit nästa dag.

Härligt. Då kunde jag ta en promenad!

Nästa morgon (idag alltså) var jag ute och gick igen.

Det landade en ovanlig fågel med tofsar på huvudet framför mig

Och precis när jag fick upp kameran landade den stora fågeln också vid mig. Men ser inte hur stor den är på bilden, men den var mycket större än dem ovanligt stora måsarna som cirklar runt stranden

Efter fågelskådningen drog jag för att kolla på bilarna jag hittat på internet dagen innan. Det visade sig att jag var tidigt ute, för jag var framme 9.30 och dem öppnade inte förrän 10.00. Så då gick jag bort till ett "apotek" och köpte vatten, barntandborste (dem andra var så stora) och en nagelsax. Och när jag var tillbaka var klockan tio. Jag fick testköra SUVen med en gång. Han sa att jag skulle köra till vandrarhemmet och tillbaka. Jag körde fel några gånger, men hittade fram ändå. Bilen kändes bra och hade air-condition och elektrisk justering av säte och fönster som allt fungerade. Så när jag kom tillbaka till försäljarna sa jag att jag ville ha bilen. Så nu har jag alltså en Chevrolet Blazer från 1995.

Det första jag gjorde när jag hade köpt bilen var att köra fel. Helt plötsligt var jag på motorvägen. Men det var ganska enkelt att komma av den och så kom jag till en bensinstation på en gång där jag tankade och frågade om vägen. Jag skulle bara följa en väg som gick förbi bensinstationen rakt fram så skulle jag komma dit jag ville. Det var vägarbete längs den vägen så man var tvungen att köra en omväg. Den gick upp för en brant backe, och sen ned för en brant backe. Så bilen fick verkligen visa vad den går för.

Jag gick tillbaka för att ta foto på brantabacken. Men den ser inte så brant ut på fotot

Under samma promenad såg jag en blomma som såg ut som en fågel