Pappa var i Orsa i förra veckan. När han var på väg hem möttes vi i Särna och åt lunch.
När jag körde hem från mötet stannade jag uppe på fjället för att gå en tur med Split.
Vägen går nära trädgränsen, så det var inte så bökigt att gå. Vi gick genom en gles skog. Split sprang omkring och nosade och jag tog sikte på kalfjället. Plötsligt så stötte jag upp en orre. Men Split märkte det inte ens.
Vi kom upp på kalfjället, och Split började springa längre och längre ifrån mig. Jag visslade in honom, men han var ganska seg med att komma. Han stannade 5 meter framför mig. Då gick jag och hämtade honom och tog med honom till dit jag hade stått. När jag sa varsågod sprang han direkt dem 5 meterna framför mig igen. Då stötte han upp 4 ripor. Jag hade alltså återigen hittat fågel.
När vi gick ned igen till bilen var det väldigt vacker utsikt mot den stora sjön Femunden och fjäll i bakgrunden. Men som vanligt hade jag inte med mig kameran.
Både uppe på fjället och nede i skogen fanns det stora blåbär som var jättegoda, inte så smaklösa som dem blåbär jag hittat här i Tynset och i Tänndalen.
1 kommentar:
så split är alltså en värdelös jakthund?
Skicka en kommentar