Vi hade bokat en lägenhet på Austlid Fjellstue. När vi körde in bilen på parkeringen ropade Lenka, som jag jobbade på Grotli med för fyra år sedan: " Hej Johanna!" ut genom ett av fönstrena. Hon är daglig ledare där nu. Tänk om jag hade stannat i hotellbranschen. Då kanske jag också hade varit vd nu.
Lenka visade oss lägenheten och där hade hon till och med ordnat filt och vattenskål åt Split.
Vi lagade lunch, cyklade en runda runt sjön med Split och stack ut på en hundfri cykeltur på fjället.
Det var fint väder, och ganska torra stigar, så vi hade kul.
Jag hade såklart slut på batteri, så det blev inte många bilder från den första dagen.
Nästa dag regnade det och molnen låg över fjället. Så vi bestämde oss för att åka till Helvetet.
Helvetet som vi besökte är jättegrytor som blev formade under slutet på den senaste istiden. Det var brant och halt att ta sig ned till grytorna. Stigen gick på lutande klippor som var blöta av regnet. Det fanns en getmamma med två killingar som var väldigt intresserade av Split, så dem kom nära oss.
Split viftade på svansen och skällde när dem kom för nära. Men då blev de rädda och sprang några meter bak för att ställa sig och se på oss igen.
Man kunde gå igenom grytorna längs en stig som dem hade byggt trappor och broar där det behövdes.
När Joakim klättrade upp skulle såklart Split följa efter
Vattnet rann under bron så Split vågade inte gå först
Det hade slutat regna när vi hade gått genom grytorna, men molnen hängde fortfarande lågt. Så vi bestämde oss för att åka in till Lillehammer och äta lunch. Vi satt ute i gassande sol, för det var finväder i Lillehammer, på ett ställe som Joakim brukade äta på när han bodde i or
Fint hus på parkeringenNär vi ändå var i Lillehammer passade vi på att gå på fordonsmuseum.
Lägg merke till den snygga beundraren till höger på bilden
Den här bilen kallas "Egoisten" för den har bara plats till chauffören
Efter museet åkte såg vi på gymnasiet där Joakim gick. Det var en fin och gammal byggnad. Sen åkte vi till Follebu där han bodde.
Det blev en ganska bra bild tagen från bilen på väg ut ur LillehammerI Follebu cyklade vi upp för att se på huset som Joakims familj bodde i. Det var litet, och det var ännu mindre när dem bodde där.
Vi gick in till Bjönstjerne Björnsons hem som ligger precis nedanför där Joakim bodde.
Jag ville ha ett foto från bersån. Split hoppade upp på bordet direkt, men Joakim hann få ned honom innan jag fick upp kameran
Han hade en fin ladugård, den där Björnstjernan
Sen badade vi i ån som rinner genom bygden. Efter det kalla doppet upptäckte vi att det stod en stor oxe med horn och såg på oss. Jag blev rädd, men Joakim har mött oxar förr. Så vi klättrade över staketet och jag kände mig lättad.
När vi kom tillbaka till Skeikampen var det ingen vits i att cykla för det var nästan mörkt. Men vi hade haft en bra dag ändå.
Nästa dag var det nästan ännu sämre väder. Så då åkte vi till Öyer som jag har rötter från. Där ligger Hafjell som ska vara det bästa stället i Norge för downhillcykling, men vi såg bara två cyklister. Upp genom skidanläggningen går en väg som vi tog. Det var inte så fint i början för det var en massa granar som blockerade utsikten. Men till slut kom vi ovanför trädgränsen och där fanns det en massa fina sätrar som låg vid en sjö. Vi trodde att vägen tog slut här, men det visade sig att vi kunde köra hela vägen till Lillehammer, så det gjorde vi.
Jag såg en skylt som det stod "Maihaugen" på och frågade vad det var. Joakim sa att det var en massa gamla hus, och att jag skulle tycka om det. Det var inte lätt att vända på den gatan vi var, och vi höll på att köra in med cyklarna på taket i ett parkeringsgarasje, så det var en lapplisa som stod och skrattade åt oss.
Till slut kom vi till Maihaugen. Där började vi med att äta en god soppa till lunch. Sen gick vi på en utställning om hur Norge blev Norge, som började vid istiden, och visade norrmännens kultur genom åren. Den var intressant för mig som inte vet så mycket om norsk historia.
Sen gick vi ut för att se på husen. Och vilka hus det var!
Dem får ni se mer av en annan dag, för nu är jag trött.
Vi gick in till Bjönstjerne Björnsons hem som ligger precis nedanför där Joakim bodde.
Jag ville ha ett foto från bersån. Split hoppade upp på bordet direkt, men Joakim hann få ned honom innan jag fick upp kameran
Han hade en fin ladugård, den där Björnstjernan Sen badade vi i ån som rinner genom bygden. Efter det kalla doppet upptäckte vi att det stod en stor oxe med horn och såg på oss. Jag blev rädd, men Joakim har mött oxar förr. Så vi klättrade över staketet och jag kände mig lättad.
När vi kom tillbaka till Skeikampen var det ingen vits i att cykla för det var nästan mörkt. Men vi hade haft en bra dag ändå.
Nästa dag var det nästan ännu sämre väder. Så då åkte vi till Öyer som jag har rötter från. Där ligger Hafjell som ska vara det bästa stället i Norge för downhillcykling, men vi såg bara två cyklister. Upp genom skidanläggningen går en väg som vi tog. Det var inte så fint i början för det var en massa granar som blockerade utsikten. Men till slut kom vi ovanför trädgränsen och där fanns det en massa fina sätrar som låg vid en sjö. Vi trodde att vägen tog slut här, men det visade sig att vi kunde köra hela vägen till Lillehammer, så det gjorde vi.
Jag såg en skylt som det stod "Maihaugen" på och frågade vad det var. Joakim sa att det var en massa gamla hus, och att jag skulle tycka om det. Det var inte lätt att vända på den gatan vi var, och vi höll på att köra in med cyklarna på taket i ett parkeringsgarasje, så det var en lapplisa som stod och skrattade åt oss.
Till slut kom vi till Maihaugen. Där började vi med att äta en god soppa till lunch. Sen gick vi på en utställning om hur Norge blev Norge, som började vid istiden, och visade norrmännens kultur genom åren. Den var intressant för mig som inte vet så mycket om norsk historia.
Sen gick vi ut för att se på husen. Och vilka hus det var!
Dem får ni se mer av en annan dag, för nu är jag trött.
2 kommentarer:
Och vem var då den snygga beundraren till höger i bilmuseet???
Ser du inte det? Den som beundrar bilen, alltså :)
Skicka en kommentar