Sista tiden i Serbien och cykling i Slovenien

Pappa hade pratat om en lång, mörk tunnel, som jag borde cykla igenom. Så jag frågade Zoran om vägbeskrivning dit på morgonen. 

Det var inte helt lätt att hitta eftersom dem inte är överförtjusta i att skylta i Serbien. Men jag parkerade där jag trodde att man kunde cykla från. Då kom det fram två tanter och pratade med mig på serbiska, men jag förstod ju ingenting. Då gick dem och hämtade en kille som pratade engelska. Dem undrade bara om dem kunde hjälpa mig med någonting, och så visade dem mig var jag skulle. 

Men det blev lite fel i alla fall. Jag cyklade längs en väldigt blöt bäckravin. När den tog slut insåg jag att jag hade kommit fel, så då vände jag. På vägen tillbaka mötte jag en man som vallade fyra kor. Han trodde att jag var från Italien.

Jag kom rätt till slut.

Jag höll på att köra på sköldpaddan. Jag såg tre stycken på hela turen

Efter en ganska jobbig uppförsbacke kom jag fram till tunneln. Den var väldigt mörk, men jag hade med mig en bra cykellykta.  Tyvärr var det fullt med vatten i tunneln, så jag kunde bara cykla någon meter innan jag blev blöt om fötterna för varje tramptag. Så jag fick vända, men tunneln är tydligen två kilometer lång.

Cykeln var smutsig efteråt

Benen också

Hunden blev alltid glad när han såg mig

Zorans Lada Niva och min Saab. Gissa vilken som är bäst i terrängen?

 Nästa dag ville jag köra till några kurorter. Även här körde jag lite fel, och vägen tog plötsligt slut. Men jag hittade till slut.

Jag hade trott att det skulle vara jättefint vid kurorterna, men det var riktigt turistikt och fullt med Serbiska turister.

Jag såg en sjö. Det är ovanligt i Serbien

Förbud mot häst och vagn

Det står någonting om Norge, men jag vet inte vad

En kyrkoman framför en kyrka

Fåraheden har somnat vid sin flock

Serbisk rondell

Här är det många djur

På lördagen åkte jag till Belgrad. Även här körde jag fel på grund av avsaknad av skyltar. Men jag hittade ett jättebra ställe att parkera där jag tyckte cykeln var säker, eftersom den låg i baksätet.

Jag gick över den där bron

Båtar på floden Sava

Jag såg en fästning

En religiös figur på ett vanligt bostadshus

Den här spritkiosken låg mitt i gatan

Smutsiga och trötta fötter efter en dag på stan

 På söndagen var det cykeltävling igen. Det var bara fem av oss som ville vara med på den från Zrenjanin, så vi packade min bil full med cyklar och folk.

Det var en ganska lätt bana, tekniskt sett. Men den gick upp och ned hela tiden, så man blev trött. Det var över 30 grader ute, så jag blev så varm att jag hade lust att ge upp. Det var speciellt varmt eftersom banan gick till hälften under den stekande solen. Jag hade egen fanklubb på många ställen i banan. Dem ropade "Go, Swedish girl!" och "You can do it". Dels hejade ju dem från Zrenjanin på mig, och så hade jag pratat med en av arrangörerna innan tävlingen, så hon hade nog sagt åt folk att heja på mig. Det var i alla fall väldigt roligt, och gav mig motivation till att fortsätta.

Jag cyklade upp för den här backen, som var väldigt brant

Jag var bästa tjej igen. Men jag var också den enda tjejen som ställde upp i min klass. 

Det är en cykel i baggageutrymmet också

Jag ser inte så snygg ut efter cykeltävlingen. Men jag var trött

Dem andra var också trötta

Vi körde om några såsare från cykeltävlingen

 Vi skulle släppa av en kille i Novi Sad, och då passade vi på att ta en glass också.

På måndagen tog jag en sista cykeltur i Fruska Gora. Jag cyklade längs banan där det var cykeltävling helgen innan. En riktigt rolig runda!

Jag såg fågeln ganska sent. Den låg på backen, och jag körde över den. Då pep den. Men det var egentligen aktiv dödshjälp eftersom den säkert låg på backen och led innan jag cyklade över den. 

Sen körde jag till Razanj för att ha ett sista möte på tisdag förmiddag. Efter mötet körde jag en svensk-serbisk tjej till hennes kontor. Hon hade varit tolk åt oss. Hon berättade om sitt jobb som handlar om kvinnorättsfrågor i Serbien. Det var väldigt intressant att höra om hur vissa kvinnor har det i Serbien, och dem har kommit mycket kortare än oss i jämställdhetsfrågor.

Sen körde jag till Kranjska Gora i Slovenien för att cykla.

Lycklig över att vara på vägen igen

Jag hade egenligen tänkt sova efter Zagreb. Men när jag kom dit var det bara 14 mil till Ljubljana. Så då tänkte jag sova efter att jag kom dit. Fast efter Ljubljana var det bara 8 mil till Kranjska Gora, så då körde jag lika gärna hela vägen. Jag var framme vid 23.30 och hittade en bra parkeringsplats att sova på. 

Jag vaknade första gången av ett riktigt skyfall. Sen vaknade jag av att jag trodde att jag skulle krocka, och då tryckte jag febrilskt på bromspedalen, på riktigt alltså eftersom jag sov i förarsätet.

Ruska Kapleica hade jag sovit i närheten av

Eftersom det hade regnat så kraftigt under natten bestämde jag mig för att vandra en tur då det säkert var väldigt halt att cykla.

Jag köpte en liten karta med cykel- och vandringsturer. Så valde jag den svåraste vandringsturen dem hade som förslag.

Den gick från Kranjska Gora, på 800 m.ö.h. till Vrsic på 1 700 m.ö.h.

Det var en fin tur, och perfekt att gå i skogen när det regnade lite titt som tätt. 

Nyfikna får

Jag tog in på en camping, och sov mycket bättre i tält än vad jag gjort i bilen. 

 

Nästa dag var jag tvungen att cykla lite, och bestämde turen själv eftersom dem föreslagna cykelturerna bara gick längs grus- och asfaltsvägar. 

Det blev en lyckad tur, med stigar som jag tycker om

Turen gick genom en kohage

På eftermiddagen gick jag en tur upp på ett lokalt berg för att få lite utsikt. 

Utsikten

Fint timmerarbete

Den ballaste brandbilen jag någonsin har sett

Gammal medeltidsdörr som lilla jag hade behövt krypa igenom

Någon har lämnat ett glas vid den lokala brunnen

Jag var inte helt imponerad av cyklingen i Kranjska Gora, och tyckte det blev för krångligt när jag måste lägga upp turerna helt själv. Men jag ville gå en sista vandringstur innan jag fortsatte till Socadalen. 

Det som frestade mest var att gå upp på Triglav på 2 864 m.ö.h och det högsta berget i Slovenien. Så jag körde till ett informationscentrum och frågade om det var för mycket snö för att nå toppen. Och det var det. Då frågade jag om man kunde gå någon annan alpin tur. Då fick jag tips om att gå upp på det lilla berget där jag sett utsikten dagen innan.Värdelöst informationscentrum. Här får man göra allt själv.

Så jag körde upp till passet vid Vrsic. Därifrån gick det många fina stigar ovanför trädgränsen.

Jag tänkte gå till Razor på 2 600 m.ö.h, men när jag kommit halvvägs var det en skylt om att man kunde gå till Prisojnik på 2 500 m.ö.h så jag gick dit istället.

Jag kom till ett parti med snö i en ränna. Det var så brant att jag var rädd för en lavin om jag gick på snön, men jag klättra lite högre och kunde forcera ett snöfritt parti. Sen var det brant uppför.

Jag behövde tyvärr  vända innan jag nådde toppen, för det kom mer snö i brant terräng, som jag inte ville gå på, och det fanns ingen väg runt. Men jag tror att jag var nära toppen.

Tillbaka vid bilen bestämde jag mig för att gå upp på andra sidan av den lilla dalen som bildades vid Vrsic. 

Sen körde jag till Tolmin, vid Socaån. För här ska det vara bra cykling. 

Det är änder och en jättesnäll, stor hund på campingen

 Mannen som driver campingen är jättesnäll och gav mig tips på var jag ska cykla. Så jag valde den svåraste turen han föreslog. Det blev över 1 000 höjdmeter på en brant väg.

Bra "autovern" (jag vet bara vad det heter på norska)

Brunn från första världskriget

Ett litet parti gick på stig, och då var jag glad

Men tyvärr så var det mesta av nedturen på en asfalterad väg, och det är ju inget spännande. Så jag måste nog lägga upp en tur för morgondagen för mig själv. Det finns en guidebok för mountainbike för det här området som jag får låna av campingmannen, men det är bara lätta turer i den också.