Paddling i skärgården (del 2)

Jag njuter av kvällsolen.

Mamma blev väldigt fascinerad av en myra som bar på en chokladbit.

Vi såg en svanfamilj på 6 stycken.

Paddling i Stockholms skärgård

Mamma spexar

En mård/iller eller något annat litet djur vi såg, och som simmade ut i vattnet när det såg oss.

Fint väder på onsdagen.

Mamma spexar igen.

Skönt med sovsäck.

Mamma ser glad ut för att gå iland.

Jag sov inte bara. Jag läste lite också.

Efter 3 somrar på fjället i Norge kändes det väldigt exotiskt att paddla några dagar i Stockholms skärgård.

Jag och mamma fick skjuts av pappa ut till Västra Lagnö utanför Ljusterö. Därifrån paddlade vi söderut. Vi kom 2 km innan jag var så trött att jag måste stanna. Så vi gick i land på en ö där vi åt lunch och lade oss och sov några timmar.

Det går inte att flytta på bilderna på mammas dator, så nu blev det mest bilder. Jag ska redigera inlägget senare men till dess får nu njuta av bilderna.

Snöstorm i Tynset

Idag har det varit snöstorm här så nu ligger det snö på backen. Det är +1 grad så snön håller nog inte så länge.


Jag och Split var ute och gick när det snöade som mest så vi blev helt vita.

Johanna och Split möter orre, ripa och blåbär

Pappa var i Orsa i förra veckan. När han var på väg hem möttes vi i Särna och åt lunch.

När jag körde hem från mötet stannade jag uppe på fjället för att gå en tur med Split.

Vägen går nära trädgränsen, så det var inte så bökigt att gå. Vi gick genom en gles skog. Split sprang omkring och nosade och jag tog sikte på kalfjället. Plötsligt så stötte jag upp en orre. Men Split märkte det inte ens.

Vi kom upp på kalfjället, och Split började springa längre och längre ifrån mig. Jag visslade in honom, men han var ganska seg med att komma. Han stannade 5 meter framför mig. Då gick jag och hämtade honom och tog med honom till dit jag hade stått. När jag sa varsågod sprang han direkt dem 5 meterna framför mig igen. Då stötte han upp 4 ripor. Jag hade alltså återigen hittat fågel.

När vi gick ned igen till bilen var det väldigt vacker utsikt mot den stora sjön Femunden och fjäll i bakgrunden. Men som vanligt hade jag inte med mig kameran.

Både uppe på fjället och nede i skogen fanns det stora blåbär som var jättegoda, inte så smaklösa som dem blåbär jag hittat här i Tynset och i Tänndalen.

Cykeltur med inslag av snö

Idag tog jag mig äntligen en cykeltur innan jag skulle börja jobba.

Det var bara 3 grader ute, så jag hade på mig ordentligt med kläder. Jag bestämde mig för att cykla till Brydalen och tillbaka genom Aumdalen. Det är en tur som jag och mamma tog när hon var här. Då saknade vi extra kläder och mat, så jag stoppade en banan och ett äpple i fickan.

Det gick väldigt bra att cykla. När jag och mamma cyklade tog det 4 timmar (om inte 5) och nu cyklade jag på 3 timmar. Jag gick väldigt lite den här gången och stannade bara en gång för att äta bananen.

Ovanför Brydalen ligger ett fint fjällområde med kalfjäll. På kalfjället var det vitt av snö. Det låg även snö i skogen i Aumdalen, så det hadde tydligen snöat under natten. Men när jag var ute, på förmiddagen var det sol och fint.

När jag kom hem tog jag mig några välförtjänta smörgåsar med smörstekt kantarell. Då hade jag cyklat 4 mil och 700 höjdmeter.

Besök av pappa, Aracelly, Adam och hundarna

I augusti kom pappa och gänget upp.

Pappa ville så gärna åka upp på Tron så vi körde dit det första vi gjorde. Det luktade bränt gummi om bilen var så brant och tvättbrädigt att vi undrade om vi skulle klara av att köra upp.

Efter många våndor kom vi upp på en platå med vacker utsikt ned i två olika dalar och massa fjäll.

Adam och Aracelly ser ut att njuta av varandras sällskap

Eller var det bara för kameran?

Det såg ut att vara riktigt brant att köra upp på toppen. Pappa tyckte inte att vi skulle köra upp. Men när vi ändå var så nära var vi ju tvungna att köra upp! Så det blev som jag ville.

På toppen såg man ned på Tynset. Och förstås på många andra ställen runt omkring. Det var fin utsikt, men inte något fint fjäll där uppe. Det var bara sten.

Aracelly tyckte det var jättekul att vara inne i en hytte. Det här var en nödhytte.

När vi körde ned stod en bil med en hängglidare framför sig parkerad på platån.

Pappa skulle ju förstås prata med dem även om dem såg ut som knarkare. Dem skulle i alla fall inte flyga riktigt än.

Vi körde vidare och stannade längs vägen och gick ut till en vard (stentorn på fjälltopp).

Split beundrar utsikten

Pappa släppte Split som drog iväg. Pappa sprang efter hunden. Under tiden fånade sig Adam.


Split hämtades ungefär 100 höjdmeter längre ned och vi körde tillbaka till Tynset och köpte pizza på Milano. Det var riktigt gott!

Nästa dag ville jag gå på tur med hundarna. Aracelly sov och Adam var för lat så det blev bara jag och pappa som åkte till Raudsjödalen. Där finns ett mejeri från 1856. Det var Norges första mejeri.

Varken jag eller pappa är på bilden. Den har jag snott.

Vid mejeriet, som ligger på 900 meter över havet, var man nästan på trädgränsen och såg långt ut över böljande fjällvidder. Det är nog ett väldigt fint område att göra utflykter från. Men för oss var det inte så bra för det regnade och vi hade inte ordentliga regnkläder.

Nästa dag skulle pappa och Aracelly åka hem. Därför åkte vi till Röros och strosade runt.

Aracelly tyckte det var kul med gräs på taket

Karolinerna patrullerade gatorna

Split viftade på svansen hela tiden. Han tyckte det var så kul med folk, andra hundar och olika stånd på gatorna. Han fick stanna hos mig!

Ridning i Stugudal

Vi var ett gäng på 16 stycken som skulle rida i Stugudal.

Morfar och Märta är klara att leka cowboys

Vi fick rida på snälla islandshästar.

Jag kommer inte ihåg vad dem hette men dem hade konstiga namn.

Morfar och William har sadlat på

Vi är snygga i hjälm!

Jag var lite nervös innan vi stack ut för hur det skulle gå. Jag har ju ridit på Adams häst Egon. Men honom litar jag inte så mycket på. William var ännu mer nervös än mig och var inte helt säker på att han skulle våga rida.

William sitter på hästen och ser nöjd ut

Delar av följet

Märta ser säker ut

Mamma hade en sagohäst med lång, gyllene man

När vi hade kommit in i skogen med hästarna skenade helt plötsligt Märtas häst förbi oss. Det visade sig att Ola och Anton hade trillat av sina hästar. Olas häst hade stegrat och Antons häst blev rädd och hoppade åt sidan. Märta fick snabbt stopp på sin häst.

Anton var lite skärrad men fortsatte rida.

Halvvägs stannade vi och grillade korv. Då kunde man inte höra något negativt ord om att rida och alla tyckte det var helskoj. Speciellt William!

Hemvägen tog vi längs pilgrimsleden. Det var jättevackert och molnen bildade ett skådespel tillsammans med den sjunkande solen.

Jag töltade tillbaka till stallet och när vi klev av ville jag bara rida mer.

Det var en väldigt lyckad tur som gav mersmak till alla som var med.