Lite cykling här och där

I söndags vaknade jag inte förrän kl.11.00. Då kom Aris och Suzanne hem från Boulder. Suzanne körde mig till Heil Ranch för att se om man kunde cykla där. Det ligger bara några kilometer från Suzannes hus. Och som tur var kunde man cykla där.

Jag mötte många cyklister på min cykeltur i området.

Fin utsikt från mitt lunchställe

Tryck på bilden så får ni veta vad stigen hette. Ganska kul namn

Nästa dag cyklade jag Sourdough. Det ligger i samma område som South Saint Vrain, och jag fick åka igenom Ward igen. Jag cyklade alltså upp Sourdough, och kom till där jag startade på South Saint Vrain någon dag tidigare. Jag var inte speciellt trött, så jag cyklade ned South Saint Vrain igen. Och den här gången var det ingen snö och inte halt så det gick mycket bättre att ta sig ned den steniga stigen.


Sen cyklade jag någon mil längs vägen för att komma tillbaka till bilen. Det var en otroligt härlig tur.

Här stannade jag och åt lunch, på väg ned South Saint Vrain

Efteråt körde jag till Nederland för att se hur det såg ut där. Det var väldigt litet, men hade några butiker för turister. Bland annat en affär som sålde stenar. Dem var riktigt häftiga, och några var superstora.

När jag kom hem såg jag att en kotte hade fastnat i skorna

Nästa dag åkte jag till Boulder och gick till olika cykelaffärer för att försöka hitta en ny sadel. Men det var ingen butik som verkade vara så kunniga där heller. Så jag köpte två baklavas på ett kafé istället.

På kvällen åkte jag till en liten cykelaffär i Lyons, norr om Boulder, för att cykla med ett gäng.

Han som äger cykelaffären, Dave, var väldigt pratsam. Han frågade om min resa och blev väldigt imponerad. Han sa att jag är modig som gör det här.

Vi skulle köra en bit för att komma till stigen vi skulle cykla, så Dave frågade vilken som var min bil. Jag pekade och sa "den grå bilen".

"The Cadillac!? I just like you more and more!"

Sen drog vi och cyklade. Det blev fort mörkt, och vi cyklade upp för en ganska brant stig/traktorväg ett bra tag. Jag lät min lykta vara av under uppfärden för att spara batteriet, och förlitade mig på dem andras ljus så länge.

Vi kom cyklade över en ås och därifrån kunde man se ljusen från städerna nede i dalen. Det var superfint.

Där uppe låg snön, men den var väldigt blöt. Vi cyklade ned på en riktigt rolig stig, som var perfekt att cykla med lykta. Men utan hade den nog känts lite för lätt.

Det är jag som är i bakgrunden. Jag cyklade för fort för att fotografen skulle få mig på en närmre bild :)

Efter turen sa Dave: "I'd ride with you anytime. You're a good rider". Det var kul att höra. Sen kollade alla på min bil, och kommenterade att jag skulle få plats med 3-4 kroppar i baggageutrymmet.

Nästa dag cyklade jag Lion's Gulch. Men jag var otroligt trött efter den långa turen jag hade gjort på måndagen och lyktturen hade gått i väldigt högt tempo. Så jag gick upp nästan hela vägen.

Någon hade lämnat sin bil längs stigen som var en väg förr

Väl uppe cyklade jag runt och såg på gamla ruiner från folk som levde här för nästan hundra år sedan. Dem hade fått använda en bit land av staten för att odla och ha djur på och sedan sälja en del av det dem producerade.

Det var inte speciellt långt mellan husresterna, och inte brant. Men jag var så trött, så jag orkade inte cykla utan gick runt med cykeln.

Jag tyckte inte ruinerna var så intressanta. Det här fallna trädet var coolare

Det var kul att cykla ned igen, för då kände jag inte att jag var så trött.

Suzanne hade tipsat mig om att jag borde köra till Estes Park, och så tillbaka på South Saint Vrain Road, som inte är samma som stigen jag har cyklat.

Det var helt otroligt häftigt när jag kom till Estes Park. En massa turister hade stannat och fotade hjortar som stod på ett fält längs vägen, men jag var bara intresserad av bergen runt omkring. Estes Park ligger i utkanten av Rocky Mountain National Park, och det finns nog en del häftiga berg där, men jag åkte inte dit.


Utan jag fortsatte mot South Saint Vrain Road som Suzanne hade sagt.

Det är inte helt lätt att ta bilder när man kör

Jag tror det var där uppe jag åt lunch när jag cyklade i Heil's Ranch

Den kvällen var jag djurvakt igen, och dem uppförde sig väl.

Nästa dag packade och städade jag ur våningen jag fått ha mina grejer på. Sen åkte jag in till Boulder och shoppade lite. Jag hittade ett par svarta Levi'sjeans för cirka 200 SEK som satt bra och en Amarone till Aris och Suzanne.

På kvällen mötte vi Aris i Boulder och åt middag. Sen åkte vi till en stor lokal där vi fick en snabblektion till salsa. Efter det var det fri dans, och jag blev uppbjuden flera gånger även om jag verkligen inte vet hur man dansar. Jag fick till och med lära mig att dansa cha-cha av en av gubbarna. Det var riktigt kul!

Nästa morgon började jag köra mot Bend i Oregon.

Det var riktigt fin morgonsol och jag fick till och med med min fina Cadillaclogga på fotot

Det tog 12,5 timme att komma till Boise, som skulle bli mitt stopp på vägen. Lite innan jag kom till Boise ringde jag till vandrarhemmet för att höra var dem är. Men ingen svarade i telefonen. Jag ringde flera gånger, men fick inget svar. Då bestämde jag mig för att åka till turistinformationen för att hämta en karta där. Turistinformationen det var skyltat till var nedlagd och den enda informationen man kunde få där var vilken adress den nya turistinformationen fanns på.

Tack och lov fanns det en liten karta över Boise i USA-kartan jag har fått låna av mamma. Så jag lyckades hitta till den nya turistinformationen och parkerade olagligt där för att gå och hämta lite broschyrer. Turistinformationen var förstås stängd för det var ganska sent. Och det fanns inte en enda broschyr utanför.

Då åkte jag tillbaka till en gata jag sett som hade många motell längs sig. Där stannade jag på första bästa motell och frågade om dem visste var vandrarhemmet låg. Receptionisten kollade upp det, skrev ut en karta och förklarade för mig hur jag skulle köra. Det kan man kalla service!

Så en timme efter att jag hade kommit till Boise var jag äntligen på vandrarhemmet.

Idag cyklade jag Mahalo trail, som cyklister har byggt. Det var jag, en från Boise, en annan turist och två ettåriga hundar som cyklade/sprang stigen.

Det var otroligt kul, och grabbarna var väldigt trevliga. Hundarna var underbara. En var en ren vallhund och den andra, min favorit, är en blandning av vorsteh och vallhund. Men den var inte som vorstehrn, Athos, som vi hade. Den här hunden sprang rätt bakom mig eller någon av grabbarna och verkade inte så intresserad av djur som sprang förbi.

Efter cykelturen ville inte min bil starta. Grabbarna och två jägare som var på parkeringsplatsen skulle hjälpa mig att putta igång bilen. Men jag fick inte ur parkeringsbromsen. En av jägarna hittade "spaken" och drog i den. Då drog bilen iväg, för den stod i en nedförsbacke. Jägaren lyckades trycka in parkeringsbromsen igen för att stoppa bilen. Sen visade han mig hur man får loss parkeringsbromsen eftersom spaken är borta. Sen skulle jag vara tvungen att kanske trycka in parkeringsbromsen igen eftersom motorn inte var igång och min vanliga broms kanske inte ville fungera. Det verkade krångligt, så han erbjöd sig att rulla igång bilen och parkera den mera lämpligt.

Det visade sig att det gick bra, och att bilen stått så skrått att motorn inte kunde ta in bensin. Så det var inget fel på bilen, bara på parkeringen.

När väl bilen verkade fungera stod vi länge och pratade medans hundarna lekte. Grabbarna tipsade mig om McKenzie River Trail i Oregon.

Och det ser ju underbart ut på bilderna.

Även dem här cykelkompisarna sa att jag cyklar bra. Antingen är amerikanerna väldigt generösa med att ge komplimanger, eller så har jag faktiskt blivit bra på att cykla. Men det är ju inte så svårt att cykla på många av stigarna jag har varit på här i USA heller. Det är mycket svårare hemma.

Hund- och kattvakt

Jag måste börja med att skryta om min bil.

Hastighetsmätaren syns på bilden nedanför och är alltså ett tal som visas i mitten. Man kan se bränsleförbrukningen för tillfället, och genomsnittligt. Men jag tycker inte så mycket om att se det, för den drar nästan 0,2 l/km.


Bakluckan stänger sig själv bara man drar igen den en bit. Det är ju som att köpa en sprillans ny bil!

Motorn är starkare än i Blazern och Pontiacen från -86 som jag och Joakim köpte när vi var i Jackson Hole.

Dagen efter att jag köpte bilen åkte jag till Golden för att cykla strax utanför staden. Jag stannade först i Golden för att kolla om cykelbutikerna hade några skor, som jag var ute efter. Mina gamla är väldigt slitna och klossarna sitter otroligt löst, och är för smutsiga för att kunna dra åt. Jag besökte två av cykelbutikerna, men det var ingen som hade något intressant, så det blev inget köp där. Men jag hittade två intressanta böcker i en bokaffär.

Bilen klättrade bra upp för dem slingriga vägarna till Golden Gate Canyon State Park. Det var bara lite läskigt eftersom bilen är så stor, och några av svängarna var väldigt skarpa. Jag skulle cykla Mountain Lion Trail. Jag trodde att det bara att det var ett namn men det visade sig att det fanns pumor (mountain lions) i området. Det gjorde att jag var lite rädd när jag cyklade, och framförallt eftersom jag aldrig mötte några människor som kunde hjälpa mig om jag stötte på några obehagliga djur. Men det gick ju bra, och jag såg inga spår av pumorna.

Av någon anledning var jag jättetrött under hela cykelturen och orkade inte alls ta i, så det blev egentligen ganska tråkigt eftersom jag fick putta cykeln upp för varenda lilla backe. På slutet av turen kom höjdpunkten. Där låg det några gamla fina hus som hade blivit byggda av en utvandrar svensk på 1870-talet. Han hade bosatt sig där eftersom han tyckte landskapet påminde om det svenska. Och jag kan hålla med. Det var fullt med fula tallar överallt.

Aris och Suzanne var på välgörenhetsuställning den kvällen på det moderna konstmuseet. När dem kom hem pratade vi lite och Suzanne gav mig fribiljett till den botaniska trädgården i Denver, och pengar till lunch.

Så nästa dag fick jag se en massa fina växter.

Här var den massa olika färger. Ganska otroligt att dem fortfarande blommade i oktober

Det här var någon sydafrikansk växt

Efter att ha vandrat runt i trädgården utomhus gick jag in i ett stort växthus där dem först hade ett rum med orkidéer och innanför där var ett gigantiskt rum med en tropisk skog.






Efter att ha gått runt och sett på alla växterna gick jag till en cykelbutik som låg cirka 1,5 kilometer längre bort. Där hittade jag dem skorna jag ville ha. Dem är väldigt tajta och har ett spänne som på skidpjäxor, så att dem verkligen ska sitta bra. Och dem är supersköna att cykla med.

Jag behöver en ny sadel också, eftersom ju mer jag cyklar desto mer ont i röven får jag. Men cykelaffären jag var på hade inget jag var intresserad av. Så jag cyklade runt i Denver till olika cykelbutiker. Men det var ingen som verkade ha så bra kunskap om vilken sadel jag skulle köpa, så jag får helt enkelt leta vidare.

Det här tror jag är en av dem gamla broarna från när Denver var en ny stad, som jag såg bilder från i Leadville

Idag åkte jag till Beaver Reservoir, utanför Boulder, för att cykla South Saint Vrain. Det tog över två timmar även om det bara är 9 mil. Men jag fick stå i kö en stund utanför Boulder. Boulder har det sämsta vägnätverket som jag har sett i USA.

Jag körde igenom Ward, som nästan ser ut som en spökstad. Men folk bor i dem förfallna husen och kör bilarna som är rostiga och tillknölade. Dessutom finns en dagligvaruaffär som ser ut att falla ihop när som helst. Men det var öppet.

Jag parkerade där jag skulle komma ut på stigen, och cyklade cirkade 6 kilometer upp längs vägen. Det var 6 grader där jag parkerade bilen, och blev bara kallare ju längre upp jag kom. Jag saknade långa byxor, ullsockar och tjockare handskar. Jag var kläd för sommarväder, men hade i alla fall regnjackan liggandes i bilen. Det var bara att cykla på så att inte knäna skulle bli för kalla och stelna till helt.

Efter att ha strävat i både motvind och sidovind var jag framme vid stigen, och det var helt underbart. Kramsnön lade sig på backen och knastrade härligt under däcken.

Även om jag inte kan åka skidor kan jag göra first tracks!

Knäna blev bara stelare och stelare och det var otroligt kallt att ramla i snön när jag bara hade shorts på mig. Hädanefter ska jag alltid ha långa cykelbyxor, tjocka handskar och ullsockor liggande i bilen. Ju längre ned jag kom, desto varmare blev det och snön som yrde i luften smälte så fort den nådde marken.

Rätt var det var var jag vid bilen igen, och körde till Suzannes hus utanför Boulder. Det tog bara 20 minuter längs en väg där jag kunde motorbromsa nästan hela vägen ned. Så den turen använde inte mycket bensin i alla fall.

Jag mötte Suzanne och fick instruktioner för att ta hand om hennes två hundar och katt. Hon och Aris är på astronomilektion i kväll.

Katten är superkelig

Men jag tror hundarna saknar matte för dem ligger mest i hallen och spanar efter bilar.

Lite bilar här och där

Nu är jag stolt ägare av en Cadillac, men jag får väl ta det från början.

Efter att jag hade gått upp på Mt Elbert och praktiskt taget sprungit ned var jag väldigt stel dagen efter. Så jag bestämde mig för att gå på museum. Först gick jag till det generella muséet för Leadville. Dem hade en liten utställning om gruvhistorien, som var väldigt brokig.

Det började med att dem utvann guld. När guldet började ta slut stängdes gruvorna. Efter några år upptäckte dem silver och det var då som Leadville verkligen blomstrade. Det fanns bland annat två teatrar med många av Amerikas största skådespelare på scenen. Efter en strejk bland arbetarna stängdes gruvorna eftersom dem hade blivit vattenfyllda. Efter några år började man utvinna en annan metall, men det gav inte lika mycket pengar som silvret. En fjärde metall började utvinnas någon gång på 1900-talet och fortsatte fram till 1980-talet, då efterfrågan inte var så stor längre. I år har en gruva öppnats igen för att fortsätta utvinna den metallen som man sist utvann.

På muséet kunde man också se en miniatyr av ett jättestort ispalats som dem byggde i slutet av 1800-talet för att få folk till staden och tjäna pengar. Tyvärr var det en väldigt mild vinter och palatset smällte efter att ha varit uppe i bara tre månader, och man hade räknat med närmare sex månaders drift.

Nästa muséem var två hus med många originala delar kvar.

Det första huset tillhörde en rik affärsman som hette Dexter i efternamn. Det var en "cabin" från slutet av 1800-talet som han använde när han och vänner kom och jagade.

Det bestod av vardagsrum, sovrum, kök och badrum med badkar. Och det var en riktigt lyxig stuga med högt i tak och handmålade tapeter både på väggarna och i taket.

Sen fick man gå in i ett hus som Leadvilles kändaste, och kanske rikaste man, Tabor, lät bygga.

Otroligt vackra kläder

För att inte tala om tapeterna!

Dem hade en fin trädgård med många blommor som fortfarande blommade, i slutet av september

Till och med en kyrka i Leadville var i pastellfärg, som många av dem gamla husen

Efter rundturen i husen tog jag bilen till Twin Lakes för att cykla till Dexters sommarhus. Det var en bra cykeltur på tre kilomter en väg för mina stela ben. Jag fick gå av cykeln och gå i dem korta och slaka backarna.

Fint med en gul stig av alla fallna löv

Häftigt att cykla längs en normal stig och komma fram till det här huset

Dem håller på och renoverar huset och ett gammalt hotell som ligger i närheten för att kunna driva som sällskapslokaler. Man kan ta sig dit med båt över sjön eller gå eller cykla längs stigen. Det ska inte bli någon bilväg ut, vilket känns unikt för att vara i USA.

Här är en del av utsikten från tornet längst upp i huset

Till och med dörrlåset är väldigt detaljerat

Här är huset från stranden längs sjön

Och så här såg det ut på väg tillbaka till bilen

Jag körde vidare söderut för att bada i heta källor. Jag tänkte det skulle hjälpa för min stela kropp, men det blev nästan värre. Men det kanske var för att jag satt stilla en stund i poolerna.

Jag somnade i alla fall gott den kvällen och nästa morgon körde jag mot Buena Vista och Salida för att cykla där.

När jag kom ut till bilen var inte framhjulet där. Jag tar av det när jag lägger in cykeln i bilen, för att få mer plats. Jag tänkte först att någon hade snott det, men det verkade ju konstigt att bara ta framhjulet om någon tagit sig bryet med att bryta sig in i min bil.

Sen kom jag på att jag måste nog ha glömt det där jag parkerade för att cykla dagen efter. Så jag körde ganska fort dit, för jag var rädd att någon skulle ta hjulet eller köra på det. När jag kom fram låg däcket där, och jag blev superglad. Det var ingen som hade kört över det, så det var bara att köra vidare mot Buena Vista och Salida.

Efter inte så länge började motorn låta konstigt. Så jag stannade på första bästa bensinmack, som var i Buena Vista och tankade och öppnade motorhuven. Det kom fram en gubbe och hjälpte mig kolla motor- och växeloljan. Han tyckte växeloljan såg dålig ut, och tyckte jag skulle ta bilen till verkstaden med en gång. Så jag körde runt huset där mecken låg. Mecken kom ut och tittade på oljorna, men han tyckte växeloljan såg fin ut. Däremot såg han att det var dåligt med motorolja och att motorn var ovanligt varm. Vi fyllde på motorolja och jag startade motorn. Han kunde konstatera utifrån ljudet att motorn hade gått och att jag skulle behöva en ny motor. Det skulle kosta 3 000-4 000 dollar, ungefär 20 000 - 28 000 SEK.

Det var det inte värt eftersom jag betalade 2 000 dollar för hela bilen. Mecken ringde runt och se om det var någon som vilja köpa delar, men han hittade ingen. Däremot kunde han få skrotgubben att komma och hämta bilen.

Så bilen skulle få komma dit den skulle, men hur skulle jag ta mig någonstans där jag kunde köpa en ny bil? Det fanns en biluthyrare för Jeepar i Buena Vista, men det skulle bli dyrt. Som tur var kom mecken på att det gick en buss till Denver för några år sen i alla fall. Så jag fick ett nummer jag kunde prova, och det visade sig att det skulle gå en buss nästa morgon.

Men jag visste att det skulle bli jobbigt att åka buss med all den packningen, inklusive cykeln, som jag hade så jag gick till cykelaffären för att höra om dem visste om någon som skulle till Denver och kanske hade plats över.

Dem visste inte om någon som skulle till Denver den helgen, men tipsade mig om bussen som jag ju redan visste om. Bussen skulle gå från flygplatsen, cirka fem kilometer från där bilen stod, så dem erbjöd sig att köra mig till flygplatsen, och bussen, nästa morgon. Härligt!

Jag packade ihop allt jag hade i bilen i mina två resväskor och två små ryggsäckar.

Hejdå bilen

Sen gav jag mig ut på jakt efter det billigaste motellet och tog in där. Då var jag riktigt hungrig och drog iväg för att äta middag. Jag gick till en riktigt mysig restaurang lite utanför själva byn. Gissa vem som var min servitris? En av tjejerna jag hade mött på toppen av Mt Elbert dagen innan.

Allt gick smidigt nästa morgon och jag klev av bussen på Greyhoundterminalen i Denver. Jag bad om en biljett till Boulder, men det hade dem inte. Jag behövde gå till DMR. Det var inte så kul med all den packning jag hade, men det gick.

Självklart klarade jag att gå vilse, och ingen jag frågade visste var jag skulle. Som tur var kunde jag ringa Joakim och han hittade vägbeskrivning till rätt busstation.

I Boulder kom Aris och mötte mig. Vi lade min packning i hans bil och gick och åt lunch. Efter det promenerade vi längs Boulders affärsgata och såg en massa gatumusikanter och -spexare. Det var en jonglär som var otroligt duktig. Han gick på en stor boll samtidigt som han jonglerade, och jonglerade bollarna bakom ryggen med händerna där bak.

Efter det åkte vi till Aris flickvän, Susannes, hus. Det var jättefint och stort med en otroligt fin trädgård. Hon har två hundar och en katt, så jag trivdes där.

Susanne hade en vän, Dough (tror jag det stavas), på besök från England. Hon är roadmanager för olika band. Bland annat har hon varit det för Oasis, Anastacia och Travis. Nu håller hon på att flytta till Boulder, och vi fick se huset och bilen hon har köpt. Bilen var en splitterny, liten sportbil från Mazda, som hon var väldigt rädd om.

Nästa dag blev jag hämtade av en kille som jag bestämt att cykla med genom mtbr.com, ett amerikanskt cyeklforum på Internet. Vi körde i cirka 45 minuter och sen cyklade vi upp längs asfalts- och grusvägar. Grusvägen smalnade av och vi fortsatte uppåt. Det var en kul stig, men den var lite svår att cykla uppför för det var många stenar och klippformationer som man skulle över.

Fast det var desto roligare att cykla ned. När vi var nede vid bilen igen hade vi varit ute i 3,5 timmar. Jag blev skjutsad till Susanne igen.

Aris och Susanne hade varit och sett på några vänners hus, men kom tillbaka och hämtade mig för att åka och äta middag. Vi åt tillsammans med deras vänner. Mannen är kinematograf och recenserar filmer i radion och frugan skriver skönlitteratur och har keramikverkstad. Så dem var väldigt intressanta att träffa.

Efter maten gick vi en trappa ned i lokalen och såg på ett jättecoolt band som spelade musik. Dem spelade olika musik och det var en del par som dansade, bland annat Aris och Susanne.

Nästa morgon åkte jag med Aris in till Denver för att försöka hitta en bil.

Jag sökte igenom östra delen av Colfax Avenue, som har en massa bilförhandlare. Men det var ingenting som kändes intressant där. Mest små asiatiska bilar som redan hade gått en del mil. Så jag cyklade tillbaka till Aris hus för att kolla på internett om det fanns någonting annat. Jag såg en fin Jaguar, som är min drömbil, till salu på Colfax Avenue, men på andra sidan stan. Så jag började cykla dit. Det var en fin cykeltur som till hälften gick längs en å. Jag kom fram till en sportsbutik, REI, som Aris tipsat mig om. Jag passade på att gå på toaletten där, men ville inte gå runt i butiken när min cykel stod utanför. Visserligen fastlåst, men ändå. Sen kollade jag på kartan, och det visade sig att jag hade cyklat för långt.

Så jag vände. Jag tyckte att det lät konstigt från bakdäcket, och upptäckte att jag hade fått pyspunka. Så jag var tvungen att byta slang, och det tog lite tid eftersom jag inte är så rutinerad än. Förra gången jag fick punktering fick jag ju hjälp.

Kunde jag inte bara köpa den här bilen?

Jag kom till Colfax Avenue och började cykla i rätt riktning. Det var inte alls någon trevlig cykeltur eftersom man cyklade på en bro med tre filer för bilarna i varje riktning. Efter ett tag bestämde jag mig för att vända eftersom jag fortfarande hade en bit kvar och var trött, och det började bli sent.

Aris ordnade chimichanga, en mexikansk rätt, till middag och sen åkte han till en danslektion. Jag kollade lite bilar på internet och gick och lade mig tidigt.

Nästa morgon tog jag en mycket trevligare cykeltur till andra sidan av staden och gick in på den första bilförhandlaren som jag såg. Där blev jag erbjuden en Deawoo som jag egentligen inte var så intresserad av. Men jag testkörde, och sen prutade jag ned priset rejält, men inte så lågt som jag tog utgångspunkt i. Så jag var på väg att dra, och då fick jag ett riktigt lågt pris, men jag ville ju egentligen inte ha bilen, så jag cyklade vidare.

Jag kom till en bilförhandlare som hade en gammal BMW som jag ville testköra. Jag satte mig i bilen, men den elektriska kontrollen för att få fram sätet fungerade inte. Så då såg jag på en Buick istället. Den var riktigt lyxig, med lädersäten och den mesta med elektronisk justering.

Men han ville inte gå ned någonting i pris, så jag bestämde mig för att fortsätta kolla runt.

Efter att ha blivit erbjuden en del dåliga bilar kom jag till dem som hade Jaguaren. Den hade blivit skickad till en auktion som skulle föregå dagen efter. "Perfekt", tänkte jag. Men det visade sig att man måste vara en bilförhandlare för att få gå på auktionen.

Den sista bilförhandlaren jag besökte för dagen ville sälja mig en Izuzu Trooper som hade gått över 200 000 kilometer, och såg väldigt sliten ut. Jag prutade, för att se hur lågt jag kunde komma. Det bästa dem kunde göra var 3 500 dollar, vilket var väldigt överprisat. Så jag cyklade till Aris hus och kollade på bilannonser i några gratistidningar jag hittat i en mataffär.

Det fanns en gammal Volvo utannonserad som jag ringde om nästa morgon. Volvon var såld, men dem hade en del andra bilar dem ville visa mig. Jag sa att jag antingen måste ta buss eller cykla dit, och det var tre mil en väg dit. Så försäljaren kom och hämtade mig. Jag fick åka Audi A6 till butiken. Hade dem haft en sån bil till försäljning på min prisnivå hade jag tagit den.

Vi kollade först på en Ford Taurus, men det gick inte att fälla sätena så cykeln skulle inte få plats.

Sen fick jag se en Cadillac Deville, och den kändes lyxig. Så jag testkörde bilen en liten bit. Den kändes ganska pigg för att vara så gammal och stor. Dessutom hade den bara gått 180 000 km, vilket är mycket mindre än alla andra bilar jag har sett på. Så jag slog till, och dealade mig fram till ett ganska lågt pris.

Så nu äger jag en Cadillac! Och den har en massa finesser som inte ens många nya bilar har.

Man ser hastigheten där i mitten

Efter att ha kört hem bilen gick jag för att se den botaniska trädgården här i Denver.




Det visade sig att det var stängt, men det stod att man kunde gå runt och komma in där när det inte var öppet. Så jag gjorde det. Men det var en tant som sa att det var stängt och att jag borde gå mot utgången.

Dem här husen stod bredvid varandra

Det är många hus som är dekorerade för Halloween

Jag var tvungen att testa om cykeln fick plats, och det gick galant