Resor: Lite bilar här och där

Nu är jag stolt ägare av en Cadillac, men jag får väl ta det från början.

Efter att jag hade gått upp på Mt Elbert och praktiskt taget sprungit ned var jag väldigt stel dagen efter. Så jag bestämde mig för att gå på museum. Först gick jag till det generella muséet för Leadville. Dem hade en liten utställning om gruvhistorien, som var väldigt brokig.

Det började med att dem utvann guld. När guldet började ta slut stängdes gruvorna. Efter några år upptäckte dem silver och det var då som Leadville verkligen blomstrade. Det fanns bland annat två teatrar med många av Amerikas största skådespelare på scenen. Efter en strejk bland arbetarna stängdes gruvorna eftersom dem hade blivit vattenfyllda. Efter några år började man utvinna en annan metall, men det gav inte lika mycket pengar som silvret. En fjärde metall började utvinnas någon gång på 1900-talet och fortsatte fram till 1980-talet, då efterfrågan inte var så stor längre. I år har en gruva öppnats igen för att fortsätta utvinna den metallen som man sist utvann.

På muséet kunde man också se en miniatyr av ett jättestort ispalats som dem byggde i slutet av 1800-talet för att få folk till staden och tjäna pengar. Tyvärr var det en väldigt mild vinter och palatset smällte efter att ha varit uppe i bara tre månader, och man hade räknat med närmare sex månaders drift.

Nästa muséem var två hus med många originala delar kvar.

Det första huset tillhörde en rik affärsman som hette Dexter i efternamn. Det var en "cabin" från slutet av 1800-talet som han använde när han och vänner kom och jagade.

Det bestod av vardagsrum, sovrum, kök och badrum med badkar. Och det var en riktigt lyxig stuga med högt i tak och handmålade tapeter både på väggarna och i taket.

Sen fick man gå in i ett hus som Leadvilles kändaste, och kanske rikaste man, Tabor, lät bygga.

Otroligt vackra kläder

För att inte tala om tapeterna!

Dem hade en fin trädgård med många blommor som fortfarande blommade, i slutet av september

Till och med en kyrka i Leadville var i pastellfärg, som många av dem gamla husen

Efter rundturen i husen tog jag bilen till Twin Lakes för att cykla till Dexters sommarhus. Det var en bra cykeltur på tre kilomter en väg för mina stela ben. Jag fick gå av cykeln och gå i dem korta och slaka backarna.

Fint med en gul stig av alla fallna löv

Häftigt att cykla längs en normal stig och komma fram till det här huset

Dem håller på och renoverar huset och ett gammalt hotell som ligger i närheten för att kunna driva som sällskapslokaler. Man kan ta sig dit med båt över sjön eller gå eller cykla längs stigen. Det ska inte bli någon bilväg ut, vilket känns unikt för att vara i USA.

Här är en del av utsikten från tornet längst upp i huset

Till och med dörrlåset är väldigt detaljerat

Här är huset från stranden längs sjön

Och så här såg det ut på väg tillbaka till bilen

Jag körde vidare söderut för att bada i heta källor. Jag tänkte det skulle hjälpa för min stela kropp, men det blev nästan värre. Men det kanske var för att jag satt stilla en stund i poolerna.

Jag somnade i alla fall gott den kvällen och nästa morgon körde jag mot Buena Vista och Salida för att cykla där.

När jag kom ut till bilen var inte framhjulet där. Jag tar av det när jag lägger in cykeln i bilen, för att få mer plats. Jag tänkte först att någon hade snott det, men det verkade ju konstigt att bara ta framhjulet om någon tagit sig bryet med att bryta sig in i min bil.

Sen kom jag på att jag måste nog ha glömt det där jag parkerade för att cykla dagen efter. Så jag körde ganska fort dit, för jag var rädd att någon skulle ta hjulet eller köra på det. När jag kom fram låg däcket där, och jag blev superglad. Det var ingen som hade kört över det, så det var bara att köra vidare mot Buena Vista och Salida.

Efter inte så länge började motorn låta konstigt. Så jag stannade på första bästa bensinmack, som var i Buena Vista och tankade och öppnade motorhuven. Det kom fram en gubbe och hjälpte mig kolla motor- och växeloljan. Han tyckte växeloljan såg dålig ut, och tyckte jag skulle ta bilen till verkstaden med en gång. Så jag körde runt huset där mecken låg. Mecken kom ut och tittade på oljorna, men han tyckte växeloljan såg fin ut. Däremot såg han att det var dåligt med motorolja och att motorn var ovanligt varm. Vi fyllde på motorolja och jag startade motorn. Han kunde konstatera utifrån ljudet att motorn hade gått och att jag skulle behöva en ny motor. Det skulle kosta 3 000-4 000 dollar, ungefär 20 000 - 28 000 SEK.

Det var det inte värt eftersom jag betalade 2 000 dollar för hela bilen. Mecken ringde runt och se om det var någon som vilja köpa delar, men han hittade ingen. Däremot kunde han få skrotgubben att komma och hämta bilen.

Så bilen skulle få komma dit den skulle, men hur skulle jag ta mig någonstans där jag kunde köpa en ny bil? Det fanns en biluthyrare för Jeepar i Buena Vista, men det skulle bli dyrt. Som tur var kom mecken på att det gick en buss till Denver för några år sen i alla fall. Så jag fick ett nummer jag kunde prova, och det visade sig att det skulle gå en buss nästa morgon.

Men jag visste att det skulle bli jobbigt att åka buss med all den packningen, inklusive cykeln, som jag hade så jag gick till cykelaffären för att höra om dem visste om någon som skulle till Denver och kanske hade plats över.

Dem visste inte om någon som skulle till Denver den helgen, men tipsade mig om bussen som jag ju redan visste om. Bussen skulle gå från flygplatsen, cirka fem kilometer från där bilen stod, så dem erbjöd sig att köra mig till flygplatsen, och bussen, nästa morgon. Härligt!

Jag packade ihop allt jag hade i bilen i mina två resväskor och två små ryggsäckar.

Hejdå bilen

Sen gav jag mig ut på jakt efter det billigaste motellet och tog in där. Då var jag riktigt hungrig och drog iväg för att äta middag. Jag gick till en riktigt mysig restaurang lite utanför själva byn. Gissa vem som var min servitris? En av tjejerna jag hade mött på toppen av Mt Elbert dagen innan.

Allt gick smidigt nästa morgon och jag klev av bussen på Greyhoundterminalen i Denver. Jag bad om en biljett till Boulder, men det hade dem inte. Jag behövde gå till DMR. Det var inte så kul med all den packning jag hade, men det gick.

Självklart klarade jag att gå vilse, och ingen jag frågade visste var jag skulle. Som tur var kunde jag ringa Joakim och han hittade vägbeskrivning till rätt busstation.

I Boulder kom Aris och mötte mig. Vi lade min packning i hans bil och gick och åt lunch. Efter det promenerade vi längs Boulders affärsgata och såg en massa gatumusikanter och -spexare. Det var en jonglär som var otroligt duktig. Han gick på en stor boll samtidigt som han jonglerade, och jonglerade bollarna bakom ryggen med händerna där bak.

Efter det åkte vi till Aris flickvän, Susannes, hus. Det var jättefint och stort med en otroligt fin trädgård. Hon har två hundar och en katt, så jag trivdes där.

Susanne hade en vän, Dough (tror jag det stavas), på besök från England. Hon är roadmanager för olika band. Bland annat har hon varit det för Oasis, Anastacia och Travis. Nu håller hon på att flytta till Boulder, och vi fick se huset och bilen hon har köpt. Bilen var en splitterny, liten sportbil från Mazda, som hon var väldigt rädd om.

Nästa dag blev jag hämtade av en kille som jag bestämt att cykla med genom mtbr.com, ett amerikanskt cyeklforum på Internet. Vi körde i cirka 45 minuter och sen cyklade vi upp längs asfalts- och grusvägar. Grusvägen smalnade av och vi fortsatte uppåt. Det var en kul stig, men den var lite svår att cykla uppför för det var många stenar och klippformationer som man skulle över.

Fast det var desto roligare att cykla ned. När vi var nede vid bilen igen hade vi varit ute i 3,5 timmar. Jag blev skjutsad till Susanne igen.

Aris och Susanne hade varit och sett på några vänners hus, men kom tillbaka och hämtade mig för att åka och äta middag. Vi åt tillsammans med deras vänner. Mannen är kinematograf och recenserar filmer i radion och frugan skriver skönlitteratur och har keramikverkstad. Så dem var väldigt intressanta att träffa.

Efter maten gick vi en trappa ned i lokalen och såg på ett jättecoolt band som spelade musik. Dem spelade olika musik och det var en del par som dansade, bland annat Aris och Susanne.

Nästa morgon åkte jag med Aris in till Denver för att försöka hitta en bil.

Jag sökte igenom östra delen av Colfax Avenue, som har en massa bilförhandlare. Men det var ingenting som kändes intressant där. Mest små asiatiska bilar som redan hade gått en del mil. Så jag cyklade tillbaka till Aris hus för att kolla på internett om det fanns någonting annat. Jag såg en fin Jaguar, som är min drömbil, till salu på Colfax Avenue, men på andra sidan stan. Så jag började cykla dit. Det var en fin cykeltur som till hälften gick längs en å. Jag kom fram till en sportsbutik, REI, som Aris tipsat mig om. Jag passade på att gå på toaletten där, men ville inte gå runt i butiken när min cykel stod utanför. Visserligen fastlåst, men ändå. Sen kollade jag på kartan, och det visade sig att jag hade cyklat för långt.

Så jag vände. Jag tyckte att det lät konstigt från bakdäcket, och upptäckte att jag hade fått pyspunka. Så jag var tvungen att byta slang, och det tog lite tid eftersom jag inte är så rutinerad än. Förra gången jag fick punktering fick jag ju hjälp.

Kunde jag inte bara köpa den här bilen?

Jag kom till Colfax Avenue och började cykla i rätt riktning. Det var inte alls någon trevlig cykeltur eftersom man cyklade på en bro med tre filer för bilarna i varje riktning. Efter ett tag bestämde jag mig för att vända eftersom jag fortfarande hade en bit kvar och var trött, och det började bli sent.

Aris ordnade chimichanga, en mexikansk rätt, till middag och sen åkte han till en danslektion. Jag kollade lite bilar på internet och gick och lade mig tidigt.

Nästa morgon tog jag en mycket trevligare cykeltur till andra sidan av staden och gick in på den första bilförhandlaren som jag såg. Där blev jag erbjuden en Deawoo som jag egentligen inte var så intresserad av. Men jag testkörde, och sen prutade jag ned priset rejält, men inte så lågt som jag tog utgångspunkt i. Så jag var på väg att dra, och då fick jag ett riktigt lågt pris, men jag ville ju egentligen inte ha bilen, så jag cyklade vidare.

Jag kom till en bilförhandlare som hade en gammal BMW som jag ville testköra. Jag satte mig i bilen, men den elektriska kontrollen för att få fram sätet fungerade inte. Så då såg jag på en Buick istället. Den var riktigt lyxig, med lädersäten och den mesta med elektronisk justering.

Men han ville inte gå ned någonting i pris, så jag bestämde mig för att fortsätta kolla runt.

Efter att ha blivit erbjuden en del dåliga bilar kom jag till dem som hade Jaguaren. Den hade blivit skickad till en auktion som skulle föregå dagen efter. "Perfekt", tänkte jag. Men det visade sig att man måste vara en bilförhandlare för att få gå på auktionen.

Den sista bilförhandlaren jag besökte för dagen ville sälja mig en Izuzu Trooper som hade gått över 200 000 kilometer, och såg väldigt sliten ut. Jag prutade, för att se hur lågt jag kunde komma. Det bästa dem kunde göra var 3 500 dollar, vilket var väldigt överprisat. Så jag cyklade till Aris hus och kollade på bilannonser i några gratistidningar jag hittat i en mataffär.

Det fanns en gammal Volvo utannonserad som jag ringde om nästa morgon. Volvon var såld, men dem hade en del andra bilar dem ville visa mig. Jag sa att jag antingen måste ta buss eller cykla dit, och det var tre mil en väg dit. Så försäljaren kom och hämtade mig. Jag fick åka Audi A6 till butiken. Hade dem haft en sån bil till försäljning på min prisnivå hade jag tagit den.

Vi kollade först på en Ford Taurus, men det gick inte att fälla sätena så cykeln skulle inte få plats.

Sen fick jag se en Cadillac Deville, och den kändes lyxig. Så jag testkörde bilen en liten bit. Den kändes ganska pigg för att vara så gammal och stor. Dessutom hade den bara gått 180 000 km, vilket är mycket mindre än alla andra bilar jag har sett på. Så jag slog till, och dealade mig fram till ett ganska lågt pris.

Så nu äger jag en Cadillac! Och den har en massa finesser som inte ens många nya bilar har.

Man ser hastigheten där i mitten

Efter att ha kört hem bilen gick jag för att se den botaniska trädgården här i Denver.

Det visade sig att det var stängt, men det stod att man kunde gå runt och komma in där när det inte var öppet. Så jag gjorde det. Men det var en tant som sa att det var stängt och att jag borde gå mot utgången.