Cykling i Boise och Bend

Samma hundar, grabbar och jag cyklade på söndagen också. Den här gången möttes vi vid en golfbana, och cyklade upp därifrån.


Det var en jätterolig stig med en massa klippformationer som man kunde cykla över.

Hundarna lekte när vi tog rast

Utsikt över Boise

Efter en härlig cykeltur körde jag till Bend i Oregon.



Nästa dag lämnade jag bilen till mekanikern. Jag hade behövt fylla olja varje gång jag fyllde bensin, så jag misstänkte att det läckte olja. Han ringde mig senare på eftermiddagen och sade att jag hade en stort läckage, så det var bara att be om att få det fixat. Så jag skulle vara utan bil några dagar.

Tur att stigarna inte ligger långt utanför staden.

Det är inte helt felt att äta lunch med ett cykelhopp bredvid sig. Tyvärr var det ingen som kom och stajlade för mig

Jag hamnade i en hoppark. Det var ingen där, så jag prövade några hopp. Men inte det på bilden

Skogsfigurer

Stigarna var mestadels enkla, och inte med så mycket lutning

Det är fullt med lavastenar

På hemvägen cyklade jag längs en stig med staket på bägge sidor, eftersom det är privat mark där. Det var väldigt amerikanskt. Men får inte gå på privat mark här.

Vackra höstfärger längs vägen

Nästa dag cyklade jag i samma område. Jag hade glömt kartan hemma, så jag fick cykla på känn. Det blev en sjutimmarstur där jag hade ont i huvudet en stor del av turen och började blöda näsblod helt plötsligt.

Jag funderar på om det var en insekt som jag råkade svälja som gjorde att jag mådde dåligt, eller om jag bara hade en dålig dag.

Det är nog en del duktiga cyklister i Bend, som vågar cykla på den här

... och den här

Nästa morgon blev jag hämtad av Chad, som jag hade hittat på ett amerikanskt mountainbikeforum, på motellet. Vi hade bestämt att cykla en runda tillsammans. När vi kom till parkering där stigen skulle utgå ifrån kom en hund springandes. Den sprang runt och såg vilsen ut. Men på halsbandet stod det: "Lost on Skyliner Road. Please leave me alone." Men hunden följde med oss när vi började cykla.

Det var en väldigt ivrig vorstehr

Ja, just det. Jag har köpt ny cykel

Nej, det har jag inte. Men jag skulle gärna vilja ha en 29er singelspeed som Chad har. Den har större däck som gör det lättare att komma över hinder, och så är det inga växlar så det blir jobbigare att komma upp för backar, men det är mindre som krånglar.

Vi cyklade fel på ett ställe, men vi fick se den här fina utsikten med glaciärer på berget längst bak

Det amerikanska svaret på ett vindskydd. Dem ska alltid vara värst

Idag cyklade vi McKenzie River Trail. Vi körde först i två timmar för att komma till stigen. Vi råkade ta en omväg men fick se ett gigantiskt område med lavastenar.

Jag och cyklarna blev avsläppta på toppen av turen vi skulle göra och så körde Chad ned 40 km till där vi skulle avsluta turen. Jag fick vänta i nästan 2,5 timme innan han kom tillbaka. Det var tydligen inte så lätt att få lift. Men till slut hade en man stannat som kör cyklister till toppen av stigen. Så Chad fick betala honom det han hade av kontanter för att komma upp igen.

Mitt lilla läger under förmiddagen

Träden var stora

Berget i bakgrunden är täckt av en glaciär

Det här var en helt otrolig stig. Supervackert och massa rötter och stenar som jag tycker om.

Jag gick en meter från stigen för att ta den här bilden

Chad fick punktering och upptäckte att han inte hade någon extraslang. Han fick låna min även om den är gjord för mindre däck. Så skulle han lappa punkteringen på sin slang. Men hans lim hade torkat in, och jag hade inte med något lappsett. Som tur var kom det en cyklist när vi höll på och greja som hade lite lim. Så Chad lagade sina två hål och vi cyklade vidare.

Det visade sig att extraslangen som jag hade inte höll helt tätt, så Chad satte i sina lagade slang istället.

Vi kom inte långt innan luften hade pyst ur den också. Då tog Chad till nödknepet att fylla däcket med vad man hittar på marken. Så det fick bli lite löv.

Det höll inte länge, så vi fyllde med sågspån efter att dem hade fällt träd längs stigen.


Tyvärr lade sig allt sågspånet i en del av däcket efter någon kilometer, så då gav Chad upp. Han cyklade ut till vägen för att rulla eller gå ned längs den till bilen. Det var fortfarande 23 kilometer kvar och bara två timmar tills det skulle bli mörkt, men jag skulle fortsätta längs stigen.

Skulle jag komma först till bilen skulle jag köra upp och hämta Chad.


Så jag cyklade vidare. Stigen var mycket enklare här nede, men det var skönt eftersom jag hade lite bråttom att komma ned innan det blev mörkt.


När jag kom ned stod Chad och väntade. Jag blev förvånad för jag trodde det skulle ta längre tid för honom att komma ned än vad det gjorde för mig.

Men han hade blivit upphämtad av en kille som körde förbi och fått skjuts ned till sin bil. Tack och lov väntade han på mig där.

Det blev mörkt när vi körde hem, och vi körde nästan på att köra över ett djur som sprang över vägen.

"Did you see what kind of animal it was?", frågade jag.

"A black cat."

"That means bad luck."

"He was too late."

Vi har redan haft tillräckligt med otur för ett tag nu, tycker jag.