Rejäla turer på västkusten

I söndags cyklade jag bakom univestitetsområdet i Santa Cruz. Det var 18 grader varmt och sol, så det var perfekt cykelväder. Jag stannade till och med och sov en timme på en äng.

Det är olagligt att cykla på stigarna i området, men alla gör det i alla fall. Jag mötte minst 30 cyklister och bara två stycken till fots under dem timmarna jag var ute. Det var ganska roliga stigar, men några få rötter och broar av grenar som det krävde lite att forcera.


Jag hade lämnat kameran i bilen för ryggsäcken var fortfarande genomvått efter cykelturen dagen innan. Men jag fick en bild av stigen, som började precis där jag hade parkerat.


Efter cykelturen körde jag till San Luis Obispo som jag fått tips om av Francois, han som startade mtbr.com. Där tog jag in på ett vandrarhem där det var ännu mer halloweengodis och en sydafrikanskt tant som pratade oavbrutet. Hon var ganska svår att förstå.

Nästa morgon cyklade jag Morning Glory. Det var supersvårt att hitta till där jag skulle parkera för jag skulle ta en avfart från en väg med tre filer och 65 mph, men det var inte motorväg. På fjärde försöket lyckades jag äntligen, och då hade jag kört många mil för långt i bägge riktningar.

Turen började med att cykla upp för en smal och dålig, men asfalterad väg längs en ås. Efter en stund kom jag till stigen, som ledde nedåt. Den var kul med lite stenar i vägen. Jag hade hittat stigen på singeltracks.com. Där var det en som skrev att den var som McKenzie River Trail, men det vill jag inte påstå. Den här stigen var lättare.

Den var fantastisk utsikt mot havet och berg runtomkring, men jag hade glömt kameran i bilen. När jag var tillbaka vid bilen såg jag att det var 27 grader ute, och det hade känts varmt.

Jag var den första som parkerade här, och när jag kom tillbaka var det fullt med bilar

Jag ville cykla mer och drog till Montaña De Oro, Guldberget. Det visade sig ligga vid kusten, och var supervackert. Jag bestämde mig för att cykla stigen som gick längs havet.

Det här berget såg frestande ut, men man får inte cykla på det

Små stigar gick ut nära havet, men man skulle egentligen inte använda dem utan hålla sig på den breda stigen

Efter att jag cyklat och fotat längs kusten cyklade jag upp på ett berg, Hazard Peak, där man fick cykla.




Man såg ned till Morro Bay där jag och mamma stannat på vår Kalifornientur i våras.

Dem här blommorna blommade fortfarande i november

Efter cykelturen kändes det skönt med ett dopp i havet. Det var inte speciellt kallt, men jag var lite rädd för vågorna som var kraftiga, så jag badade inte så länge. Efter doppet kunde jag sitta i bikinin och torka. Det var någonting annat än den gångna sommaren i Trondheim.


Jag stannade på stranden nästan till solnedgången, och då körde jag till Santa Barbara.

På vandrarhemmet mötte jag två svenskar. Det är dem enda svenskarna jag stött på under den här resan, förutom Johanna då.

Idag cyklade jag Tunnel trail. Jag började med att cykla upp för asfaltvägar längs bergssidor som går upp från havet. Jag började förstås med att cykla fel, men upptäckte det snart och fick följa av en cyklist till vägen jag skulle ta upp.

Jag hade fått tips om att ta skjuts upp till toppen av stigen, men envis som jag är tänkte jag cykla upp. Och när jag höll på att cykla så tänkte jag att det var ju inte så farligt. Men sen kom jag runt ett krön, och insåg att jag hade långt kvar. Det var nästan 1 000 höjdmeter upp, och nära 30 grader ute, så det var ganska slitigt.

Lägg märke till paraglidern på bilden

Det tog nästan tre timmar att komma till stigen, så när jag väl var där var jag trött.

Själva stigen "droppar" 700 meter, men sen är det en del grus- och asfaltsväg

Det var i alla fall väldigt vackert

Branta och klippiga berg

Nu är jag väldigt stel i knäna, så jag ska ta en kortare cykeltur imorgon, eller bara en tur till fots. Sen ska jag köra till Las Vegas för att cykla strax utanför. Och vem vet? Kanske jag ska dra hem någon miljon också.