I farmor Stinas fotspår.

Kvällen den 10 maj kom vi som Johanna redan berättat till San Fransico. Här bodde vi på ett riktigt härligt viktorianskt hotell som heter Queen Anne och som ligger högt upp i Pacific Heights. Ett riktigt trevligt område inte långt från Downtown och de har även en limousine-service som tar en dit man vill på morgonen. På eftermiddagen mellan 4 och 6 är det afternoon tea med sherry, om man nu hinner med det. Vi kan verkligen rekommendera detta ställe för den som planerar en resa till San Fransisco!

Hotellet visade sig ligga bara ett par kvarter från japan-town så vi gick dit eftersom jag kommer ihåg att jag och farmor Stina gått där för snart (hm) 30 år sedan. Ja, jag kände faktiskt igen en av gatorna och jag tror t o m att jag har ett foto på min farmor ungefär som det här med Johanna.

Så mycket mer av mina och farmors fotspår kommer jag inte ihåg annat än att vi gick väldigt, väldigt mycket. Och här går man verkligen gata upp och gata ner. När jag med lite äldre ögon inser hur mycket vi verkligen gått min farmor och jag, hon var då 63 tror jag, förstår jag att det var en av de få saker hon kom ihåg från sin senare del av livet efter att ha blivit väldigt dement.

Det är fantastiskt roligt och bra att resa med Johanna för hon vill verkligen veta så mycket som möjligt om de platser vi kommer till, vad som händer just för stunden och vilka sevärdheter som finns och upptäckter man kan göra. Hon är expert på att hitta informationsblad, -tidningar mm som hon läser från pärm till pärm. Sedan är det bara för mig att hänga med och vara gps till alla de ställen hon vill till.... Dessutom har jag ju som förstått varit i SF tidigare och orkar farmor gå gata upp och gata ner orkar väl vi!

Vi började dagen den 11 maj med att i strålande sol gå till "the seven painted ladies". Husen är väldigt traditionella för San Fransisco och här har man målat dem i matchande pastellfärger. Det är detta vi kallar den viktorianska stilen.

"The seven painted ladies"

Mellan 1850 till 1900 byggdes ca 50 000 sådana hus i San Fransisco. Många av dessa förstördes tyvärr under den jordbävning och efterföljande branden 1906. Tack och lov finns det ändå många tusen kvar. Vi hittade några av dem och fascinerades även av vägarnas lutning.

Efter sightseeing bland de Victorianska husen gick vi ner mot Civic Center Plaza. Här finnse teatrar, operahus och naturligtvis stadshuset. Stadshuset kunde vi promenera igenom och det var en ståtlig byggnad och här vigdes par efter par på löpande band och fotograferades i den stora ståtliga trappan.


På vägen till Civic Center Plaza passerade vi ett lite ruffigare kvarter och här hittade jag den coola forden.
Och även några uteliggare som slagit läger och säkert låg och försökte få upp värmen nu när solen började avge lite värme. Det är riktigt kallt på nätterna här och brisen från Stilla havet är kall både dag och natt.

Vi promenerade till Market street och här hände det grejer. Två riktigt duktiga killar som steppade och engagerade alla som väntade på att få hoppa på spårvagnen som också hör San Fransiscos stadsbild till.



Vi fortsatte sedan till San Fransisco Art Exchange, http://www.sfae.com/. Johanna hade genom informationen hon läst förstått det som att det var ett museum med fotografier av kända rock- och pop ikoner. Det var inget museum utan en konsthandlare. Vi fick ändå komma in och titta på de många fantastiskt bra bilderna på bl a Jimi Hendrix, Keith Richard, Rolling Stones, Beatles m fl, m fl. Men vi skulle ingenting köpa.

Därefter gick vi ordagrant talat gata upp och gata ner!


Till sist var vi framme vid nästa mål som var "den kurvigaste vägen i världen". Här kommer jag ihåg att även farmor Stina och jag varit.


Jag tyckte naturligtvis att vi skulle gå till Fischerman´s Wharf dit jag gått mer farmor för många år sedan för att få tag på kokta räkor. Kokta räkor hittade vi inte då och inte heller nu. Det hade blivit en riktig turistfälla och kändes inte alls pitoreskt. Fin utsikt dock över Golden Gate som vi bilat över från Sosalito dagen innan. En kille med otrolig simultankapacitet sötte vi dock på. Han spelade både gitarr, trumset och munspel genom att ha allt ihopkopplat och sedan kopplat till armar och ben som han rörde i takt med den musik han spelade. Riktigt imponerande!

Vi fortsatte från hamnen till the Telegraph hill där det förutom var otroligt fin utsikt över SF i alla vädersträck också skulle finnas vilda papegojor. Utsikten såg vi men inga papegojor.

Vi började bli riktigt hungriga och trötta i benen nu och drog oss ner mot downtown där vi åt lite innan vi fortsatte till Farmers Market som ligger på Ferry Plaza inte långt från Bay Bridge som går över till Oakland. Här tog vi en AW.

Jag ett glas vin Johanna, kakmonstret, ett fat med kakor, så klart!

Nu hade vi kunnat gå tillbaka till hotellet på tea-time. Men, Jo ville absolut gå till en outlet för Denise, MC- och cykelutstyrsel. Vi gick å gick, å gick, å gick, å gick, å gick, å gick, å gick, å gick, å gick, å gick. Tillslut var vi framme och då visade det sig att de hade otroligt mycket MC-kläder men inte så mycket för mountainbiking. Så det var bara att gå å gå, å gå, å gå, å gå, å gå, å gå, å gå, å gå, å gå, å gå tillbaka till hotellet, slänga sig i duschen för att sedan skynda sig ut och äta middag. De stänger många restauranger redan kl 9. Någon afternoon tea hanns som sagt inte med men lite mys i hotellets lounge efter middagen.