Vägspärrar och Tore Skogman

Oj, oj, oj, oj.....tur att vi är lika envisa båda två. Efter frukost och full tank vid Lake Isabella, hur vi tog oss dit och vad som hände förtäljer en annan historia, styrde vi så Blazern norrut.

Vi hade bestämt oss för att åka till Sequoia National Forest för att se på the Giants. Vi körde längs med Kern river, öring-fiskets rike. Någon kilometer utanför samhället Kernville möttes vi av skylten " No thru traffic. Road closed at Johnsondale".

Hm, det var just den vägen vi skulle ta...bara att vända. Jag hoppade in på den lilla lanthandeln vi hade passerat någon kilometer tidigare och frågade om de visste något angånde vägen vi ville ta. De hade hört ryktet om att man dagen innan faktiskt öppnat vägen så de tyckte vi kunde köra.

Sagt och gjort! Vi ringlade oss uppåt på en smal serpentinväg ca 30 miles, ca 45 km, anländer Johnsondale OCH vägspärrar. Vägen var inte alls öppen! 10 miles kvar till the Giant trail.
- Jaha, vad gör vi nu? Vänder?
- Äh, va f-n vi parkerar här och går...
- Ja, det gör vi. Det är ju skönt att röra på sig och det är ganska trist att sitta i bilen hela dagen.

Så lämnar vi bilen och med vandrarkängorna på traskar vi förbi avspärrningen och påbörjar färden mot målet "The Giant trail". Efter en kilometer stöter vi på tre vägarbetare som uttrycker sin stora förvåning över att vi kommer gående. De säger att vägen kommer att öppna om ett par timmar. Men, vem orkar vänta till dess? Inte vi!

Vi fortsätter vår vandring, uppför, uppför, uppför. Efter ca 5 km bestämmer vi oss för att vända för att hämta bilen. Vi hade nämligen blivit passerade av både bil- och motorcykelåkare.

Precis när mamma tog bilden böjde jag mig ned för att se på en kotte. Det blev en ganska rolig bild

Så kom vi äntligen till avtagsvägen med bara 2 miles kvar till jättarna. Den vägen var visserligen också avstängd men det struntade vi i och körde vid sidan om avspärrningen och kom så ner till området med dessa ofattbart stora jätteträd, Sequoia-träden, som är ca 2000 år gamla. Otroligt ståtliga, kaxiga och sjävklara stod de där en bit in från vägen. Just här i Sequoia National forest är det ca 100 träd som finns kvar.


Jag vet inte hur många mannar/kvinnor som krävs för att nå runt ett sådant träd men många är det. Det var skönt att strosa där bland de ofattbart stora träden. De ingav ett slags lugn. Dessutom var det ju bara vi där eftersom de inte öppnat vägen ännu och man kände sig lite som en pionjär när man gick där och förundrades.

Rotsystemen är väldigt ytliga, så det är konstigt att dem kan hålla uppe så stora träd

Färden fortsatte sedan nerför en härlig serpentinväg. I vissa kurvor var det nästan så att man mötte sig själv. Vi kom ner till en liten håla som heter California hot springs och hade hoppats på att få bada i heta källor. Dessvärre var det enda ställe där det möjligen skulle kunna gå att bada stängt och några heta källor såg vi inte till.

Vi fortsatte färden och nu mot Yosemite National Park. Vi åkte på småvägar nästan hela vägen till Fresno och jag tror att vi såg hela västvärldens försörjning av apelsiner och citroner - milsvida fält med bara citrusträd. Väldigt grönt och fint!

En liten bit var vi dock tvungna att ta highway 41. Själv slumrade jag till lite efter att ha blivit avbytt men väcktes av att Johanna plötsligt började gapskratta. Längs med vägen satt det skyltar med dalahästar och reklam om "The very Swedish Town". Eftersom vi inte hade bråttom svängde vi av mot Kingsburg, the very Swedish Town, för att se vad detta var.

Vi möttes av svenska flaggor och vimplar som det stog Välkommen på längs med stadsgatorna.


När vi klev ur bilen hörde vi också Tore Skogmans musik flöda från högtalare på alla lyktstolpar. På turistinformationen fick vi veta att det för drygt 100 år sedan hade kommit ett stort antal svenskar, mestadels från Dalarna, och bosatt sig just i Kingsburg. De försöker än idag bibehålla alla svenska traditioner med midsommar, kräftskiva, lucia mm. Ett bra sätt att locka folk av motorvägen! Vi tog en härligt god fika på Stockholm bakery.

Ca två timmar senare anlände vi Oakhurst som är den sista tätbebyggda orten innan den södra porten till Yosemite National Park. Här hittade vi ett bra motel Där vi har ett enormt rum med varsin Queen-size säng.